Här var det hår, hår var det här!

Idag var jag hos frisör och klippte mig. Det var fascinerande, för min frisör lyckades få det att se längre ut fast hon ju hade tagit bort och inte lagt till hår. Så kan det gå!

Seriös på bild? Jag? Vad tror du om mig, egentligen?

När jag fick se nacken i spegeln utbrast jag ett alldeles uppriktigt "Men! Gud vad gulligt!", för det var liksom det första som dök upp i huvudet. Sjukt gullig nacke. Det blev sådära uppvikt eftersom hon blåste med hårtork underifrån, och småfixade med plattång efteråt. Sen sa hon åt mig att spara ut, så blir det mer av en kort bob nästa gång jag klipper mig (eller, sa åt mig och sa åt mig, jag får väl göra som jag vill, men jag brukar göra det hon föreslår). Jag är peppad!

Kontakt

Igår skrev Linnea ett superfint inlägg om mig. Med tillhörande bildspam. Jag fick lite hjärtsnörp, på ett bra sätt. Hon är fin. Jag har skrivit om det tidigare, men jag är hemskt lättrörd. Fina gester gör mig till en liten känsloklump, men det märks nog inte så mycket utåt alla gånger.

Känslor är lite jobbigt ibland. Det är svårt att veta hur man ska uttrycka att man verkligen bryr sig om en annan människa, det är svårt att säga något om det överhuvudtaget. Det är en sak som jag verkligen gillar med bloggar, och all social media som överfaller oss nuförtiden. Sånt där är förstås olika från person till person, men när en människa skriver i till exempel en blogg om någon annan människa de bryr sig om, då tycker jag att det är hemskt fint. För det är inte så jäkla lätt att säga eller visa alla gånger, och då finns bloggar och Facebook och jag vet inte allt som hjälpmedel, för oss som är lite socialt inkompetenta och som har lite svårt med våra känslouttryck.

Våffeldagen

Våffeldagen är en kul grej. Språkförbistring är härligt, annars hade den inte ens funnits!
Här är en bild på våffel. Med grädde+jordgubbssylt. Mamma och jag åt matvåfflor först, alltså med typ cremé fraiche, rom, avokado och rödlök. Sen gick vi över till efterrättsvåfflor. Båda varianterna är burk filibubba. Detta var alltså i lördags.

Tidigare, på lördagsmorgonen, var Anton och jag på Musköten för lite exercis. Joråsåatt. Vi ska göra högvakten i augusti, och jag ska visst spela den här grejen:
Det blir nog spännande. En lyra är det, alltså. Men jag vet inte, jag googlade lite på den, och det verkar inte som att den sorts ställning jag har till den är vad man brukar använda när man ska marschera. Klumpig och underlig är vad den är. Statisk ansträngning, men bara i ena armen. Jag måste höra mig för, det känns inte riktigt hållbart.

Ikväll blir det orkesterrep för fulla muggar. Det finns en del saker som jag inte riktigt, öhm. Kan. Typ hysteriska trioler, bland annat. Jag är verkligen för dålig på notläsning, särskilt när det är fem b-förtecken. Tur att det finns många duktiga i träblåset, i alla fall, så att stämman inte står och faller med mig.

Littfest

Jag var på Littfest igår. Det var lite hastigt påkommet, så jag gick ensam, men det var trevligt ändå. Fast det är ju kul att ha någon att prata med när man går runt. Jag kom hem med en Sara Granér-bok och en ask med hattifnatt-motiv. Boken fick jag även signerad!

Ett djurtåg. Eller ett tågdjur. Det var väldigt passande, för jag tycker ju om tåg. Det syntes nog på mig. Jag var fjärde eller femte i kön, så jag vet inte om signeringarna blev mindre ambitiösa efter ett tag, men den jag fick var i alla fall himla fin. Dessutom älskar jag att se på när folk ritar. Det går så fort, och jag fattar inte var allt kommer ifrån. Det är nog få saker jag kan bli så avundsjuk av som när folk är bra på att rita. Fast inte missunnsam, för det är ju ingen vits. Men avundsjuk.

Det där med att få böcker signerade är underskattat. Inte av folk i allmänhet kanske, men av mig personligen. Det ska bli bättring på den fronten.

Sånt är också viktigt

Det känns alltid extra roligt att träna när jag har på mig den här tröjan.

Baka baka liten kaka

Kakaaaaa.

Snöskulpturer

Härom veckan var Anton och jag inne i stan och kollade på snöskulpturer. Jag passade på att ta lite bilder också, men ni får ha överseende med att jag har redigerat dem löjligt mycket; det var tvunget för att det ens skulle synas vad skulpturerna föreställde.


Det här är en bäver som ställer sig in hos Baltic-gruppen. As beavers are wont to do.

Här är en robot som tar hand om en bäbis. Jag gillar särskilt robotens ansiktsuttryck.

Baksidan på roboten. Det är en uppvridningsnyckel som ligger där i snön.

Det här är en häftig abstrakt grej.

Det här är samma häftiga abstrakta grej ur en annan vinkel.

Den här tyckte jag nog faktiskt bäst om. Den var liksom mäktig.

Jag blev verkligen imponerad av att de hade fått till den så att man nästan såg rörelsen.

Och att det verkligen ser tungt ut på personen som håller emot, i kroppsspråket.