hemma i Göteborg igen

Tiden går verkligen läskigt fort. Nyss var jag i Jönköping och försökte förstå att jag inte skulle ha alla de där människorna runt mig längre och så vips, så hamnade jag i Sandras lägenhet i Göteborg. Vilken konstig känsla.

Vi svängde förbi min lägenhet och lämnade av det mesta av packningen så nu ska jag bara gå här och vänta ett par dagar på att få flytta hem igen. Det känns overkligt men samtidigt helt fantastiskt. Jag får packa upp alla mina saker här igen och bo. Det är en häftig känsla.

Nu kom sandrisen hem så jag skriver mer imorgon. Kanske en liten sammanfattning av året som gått? Ja, det blir bra.

Eftersom jag ändå bara latar mig...

... kan jag väl lika gärna lägga upp bilder från Nice! Bättre sent än aldrig, visst är det så man säger?

Här är Tina, precis när jag hade kommit till stan. Det var varmt där, och jag var lite trött. Men jag fick ta en tupplur i den underbara bäddsoffan, sen var jag nöjd och glad!

Medelhavet, vid vilket vi solade! Lite försiktigt, i alla fall.

På väg upp till ett ställe som jag inte minns hur det stavas, men det uttalas "Kollin dy schattå". Så nu vet ni det.
Väl däruppe kunde vi se hela Nice, i princip. Det var lite disigt, men det gjorde inte så mycket. Typ längst bort där på kustremsan landade en massa plan titt som tätt.
Den här bilden har jag försökt redigera så att den skulle se ut ungefär som det faktiskt gjorde när vi stod där. Min lilla kompaktkamera har kanske inte den bästa färgåtergivningen i mannaminne. Men det var faktiskt så här mättade färger i verkligheten, om inte mer!
Sedan traskade vi nedåt igen. Jag njöt i fulla drag av galna koltrastar och blomdoft.

Vi utforskade gränder också. Det var skojigt! En del husväggar hade fönster som bara var påmålade, men det märktes bara om man kollade riktigt noga.

Vi åt en stor glasscoupe. De flesta som känner mig lär också veta att jag inte är nån glassentusiast, men den här slank ner, vill jag lova.

Sista kvällen gjorde vi zucchinisoppa till Tinas kursare, som hade varit på studiebesök under dagen. Tina skolkade för att vara med mig, det tyckte jag var fint av henne.

Och sist men inte minst fotograferade jag den här underbart fula griskoppen! Stackars liten.

Reserutt

Nu har jag suttit och ritat in hur jag rest nu under veckan. Jag har fortfarande inte räknat ut hur många timmar hela grejen tog, men det var ett tag.

Röda strecket är första resan ner, lila strecket är från Arvika till Vadstena, och det rosa strecket är hem igen.
Klicka på bilden för att se i fullskala! Det kan behövas.