Topp 10 Mass Effect-karaktärer

Åh, Mass Effect. Det finns inte många andra spel som jag spelat där jag levde mig in så totalt i den värld där det utspelade sig. Att som människan Shepard få representera sin ras i en avlägsen framtid där mänskligheten har anslutit sig till den enorma intergalaktiska kommunen, bestående av dussintals olika raser från Vintergatans alla hörn, utforska galaxen och bygga allianser för att rädda allt liv från att utplånas av uråldriga, enorma, mekaniska Cthulhu-liknande monster var en upplevelse som man inte glömmer i första taget. Jag ägnade så många timmar åt det här spelet, och under de timmarna utforskade jag så många världar och civilisationer, träffade så många olika fascinerande varelser och lärde känna en brokig skara individer som så småningom blev mina bästa vänner i spelets historia.

 Det är de personerna som den här lilla artikeln är tänkt att belysa. Som jag sa så får man under spelets gång träffa en massa olika varelser från galaxens alla hörn, men en av Mass Effects största styrkor är att, till skillnad från vissa andra science-fiction-historier, så finns det inga karaktärer i spelet som bara definieras av att vara utomjordingar. De personer man lär känna under spelets gång är komplexa, tredimensionella och känns äkta, oavsett vilken art de är. Och bland dessa oförglömliga karaktärer tänker jag nu lyfta fram de tio som jag personligen gillade bäst.

10: Jeff "Joker" Moreau. 
"Why is it always claws and guns? Can't we piss of a fuzzy planet? Still dangerous, but hey, bunnies!"

Rymdskeppet Normandys pilot är en av de första personer som introduceras i spelet och en av Shepards trognaste följeslagare genom hela trilogin. Tack vare sin rejäla benskörhet är han ytters sällan borta från pilotsätet på Normandy, men därifrån utför han den ena hisnande pilotmanövern efter den andra och bevisar gång på gång att han är Alliansens skickligaste pilot. (Något som han aldrig är sen med att påpeka.) Hans sarkastiska sinne för humor är också källan för några av de roligaste ögonblicken i alla tre spelen.

Joker är en lika självklar del av Normandy som dess motor och när man hör hans sarkastiska skämt från cockpiten så känner man att man är hemma.

9: Jack
"Murder, assault, kidnapping, drugs, stealing, arson - done it all. And that's the boring shit."

Jack är ingen överdrivet trevlig tjej. Hon är våldsam, antisocial, rejält ful i mun och i allmänhet ganska osympatisk. Hennes beteende blir dock en aning mer förståeligt när man får veta att hon stals från sin mamma när hon var nyfödd och växte upp som försöksdjur i en olaglig anläggning där hon utsattes för det ena fasansfulla experimentet efter det andra i ett försök att skapa den ultimata biotiska (telekinetiska) supersoldaten. De lyckades så bra att Jack en dag dödade all personal och bröt sig ut ur anläggningen. Därefter drev hon runt i galaxen och fördrev tiden med diverse våldsamma aktiviteter vilket resulterade i att hon blev efterlyst, arresterad och inspärrad i galaxens mest välbevakade fängelse. Det är där man får träffa henne för första gången medan man håller på att rekrytera folk till sitt uppdrag att rädda galaxen.

Beroende på hur spelaren behandlar henne kan hon fortsätta vara lika bitter och våldsam som förut, eller så kan man prata med henne om hennes problem, hjälpa henne att släppa det förflutna och till slut även läka känslomässigt och bli en bättre person. Oavsett hur man behandlar henne så är hon dock definitivt en person  man sent glömmer.
 
 8: Thane Krios
"An assassin is a weapon. A weapon doesn't decide who it kills. The one who wields it does."

 Thane är inte helt lätt att sammanfatta. Han har blivit tränad sen barnsben att bli en av galaxens bästa lönnmördare och dödade sin första person när han var 12. Han är också en djupt religiös och spirituell individ som ber en bön före och efter varje mord. Trots detta känner han ingen skuld för det han gör, tack vare att hans moraliska värderingar skiljer sig till stor del från människors.
Han har även en son som han har ett spänt förhållande med efter att ha varit borta och "jobbat" hela tiden under sonens uppväxt. Och som om inte det vore nog håller han långsamt på att dö på grund av en sällsynt lungsjukdom, vilket är anledningen till att han bestämmer sig för att delta i Shepards uppdrag att rädda galaxen - han vill gottgöra för de misstag han har gjort under sitt liv.

Kort sagt så är Thane en av de mest fascinerande och mångbottnade karaktärerna i hela trilogin och de diskussioner man kan ha medan man lär känna honom är några av de mest fängslande stunderna i spelet.
Han anses också av många fans vara en av de sexigaste ödlemänniskor som någonsin skådats i science fiction. Och sånt är ju alltid roligt.

7: Grunt
"I am pure krogan. You should be in awe."

Kroganerna är ett folk som är vida känt som de hårdaste, tuffaste och brutalaste krigarna i galaxen och Grunt är förmodligen den tuffaste av dem alla. Han är resultatet av en fanatisk vetenskapsmans projekt att destillera de starkaste genetiska dragen ur kroganernas historia och därmed klona fram den ultimata super-kroganen. Tyvärr så dör Grunts "pappa" innan han har vaknat och istället blir det Shepard som väcker Grunt ur hans behållare.
Tack vare hur hans kropp och hjärna är designad så är förmodligen Grunt den mest våldsamma medlemmen av Shepards grupp. Han har inget intresse av att hjälpa mänskligheten eller rädda galaxen - han älskar helt enkelt att få slåss, döda saker, slita dem i stycken och andra brutala aktiviteter. Och det blir inte bättre av att han är lika känslomässigt mogen som en tonåring och därmed visar en nästan barnliknande entusiasm närhelst det blir dags att slåss.

Trots hans mer brutala tendenser så är Grunt dock fullständigt lojal mot Shepard och visar stor respekt för dennes tuffhet och skicklighet i strid. Och så småningom mognar också han en aning och blir lugnare och klokare. Även om hans våldsamma personlighet i början är en aning skrämmande så uppskattar man honom till slut och hans simpla glädje över att få krossa sina fiender blir nästan gullig på något sätt. Ett hyfsat oroväckande sätt, men ändå.

6: Liara T'soni

"You were marked by the beacon on Eden Prime - you were touched by working Prothean technology. That is why I find you so fascinating."

I en värld befolkad av stenhårda soldater, brutala prisjägare och allehanda otrevliga varelser framstår inte Liara T'Soni omedelbart som någon vidare tuff person. Hon tycks bara vara en försynt, naiv och blå ung arkeolog som har ägnat sitt liv åt att forska om Protheanerna, den galaktiska civilisationens förfäder. Men sen följer hon med och slåss och det visar sig snabbt att hon, med hjälp av sina biotiska talanger, kan krossa hela plutoner av fiender bara genom att tänka intensivt på det.
När man sedan träffar henne ett år senare i tvåan tycks hon ha blivit en mycket hårdare och kyligare person som resultat av sina erfarenheter sedan slutet av det första spelet. För att undvika spoilers kan man kort sagt säga att hon har gått igenom en hel del skit för Shepards skull mellan spelen. Lyckligtvis kan man hjälpa henne med hennes ouppklarade affärer och få henne att gå vidare, och efter det blir hon mycket mer igenkännlig även om hon har blivit mer cynisk och mycket mindre naiv av sina erfarenheter.

Under hela Mass Effect-trilogin blir det tydligt att Liara är en av Shepards allra närmaste och trognaste vänner (eller flickvän, beroende på hur man väljer att spela).  Hon är en av de vänligaste, varmaste och mest stöttande personerna i spelen samtidigt som hon är fullständigt hänsynslös mot sina fiender. Speciellt de som hotar Shepard, vilka oftast får smaka på exakt hur brutal hon kan vara med sina krafter.
Så nej. Hjälplös är hon knappast. Och det är till stor del därför man älskar henne.

5: Legion
"Organics fear us. We wish to understand, not incite"

I det första spelet var de allra vanligaste fienderna robotar som hette Geth. Av allt att döma tycktes de vara ganska typiska science fiction-robotar. De hade skapats som billig arbetskraft, men lyckades till slut bli så smarta att de gjorde uppror mot sina skapare och drev dem från sin hemvärld. Långt senare anslöt de sig till det första spelets skurkar och deras krig mot allt organiskt liv. Ganska standard för de flesta science fiction-historier.
Men så ändrar det sig i tvåan, när man träffa en unik Geth-plattform med 1183 program som tillsammans bildar ett medvetande som i sin tur börjar utveckla en personlighet. Normandys besättning döper den till Legion efter Nya Testamentet och när Shepard väl börjar prata med "den" får man för första gången höra deras perspektiv. Bland det första man får veta är att de geth man slogs mot i första spelet i själva verket var en ytterst liten minoritet av deras befolkning och att majoriteten av Geth-befolkningen inte har något som helst intresse av krigföring mot sina skapare eller några andra organiska raser. Istället vill de bara vara ifred och fortsätta förbättra sin egen civilisation. Man får också veta att det var deras skapare som startade kriget genom att försöka stänga av alla geth när de blev så avancerade att de började ställa existentiella frågor om sig själva, vilket ledde till att alla geth tvingades slå tillbaka i självförsvar.

Legion skickades ut för att söka upp Shepard efter slutet av det första spelet, men också för att studera organiska varelsers beteende. Förhoppningen är att studier av organiskt liv ska hjälpa dem förstå sina skapare och eventuellt kunna sluta fred mellan varandra. För trots sin oerhörda intelligens är de fortfarande förvirrade över varför skaparna anföll dem i deras "ungdom".

Mass Effect var alltid ett fängslande spel, men när Legion dök upp så medföljde också ett helt nytt filosofiskt djup till historien. De diskussioner man kan ha med Legion på skeppet är några av de mest fascinerande i alla tre spelen och där för är han en av mina absoluta favorit-robotar, inte bara i TV-spel, utan i all science fiction.

4: Tali'Zorah

“Our Pilgrimage proves we are willing to give of ourselves for the greater good. What does it say about me if I turn my back on this?”

Talis folk - quarianerna - är de som byggde de första geth-robotarna för nästan trehundra år sedan. Efter att ha tvingats från sin hemvärld har det som återstår av deras befolkning blivit nomader som driver runt i sina skepp och gör sitt bästa för att överleva i galaxen. Deras många generationer av att leva ombord på sterila skepp har också försvagat deras immunförvar rejält så Tali måste ständigt ha på sig skyddsdräkt för att inte riskera några infektioner. Dessutom betraktas hennes folk som opålitliga tjuvar och tiggare av resten av galaxen, så när Shepard först träffar henne och är den första att behandla henne vänligt och respektfullt är det ett stort skäl till att de till slut står varandra så nära.

På grund  av allt detta är det lätta att tro att Tali är en ömtålig och sårbar liten flicka som behöver Shepards skydd (och det är inte helt fel första gången man träffar henne) men det visar sig att hon är bra mycket tuffare än så. (Speciellt i tvåan) Hon är stark och beslutsam med enastående teknik-och-datorkunskaper, fullständigt lojal mot Shepard, väldigt hängiven mot sitt folk och aldrig sen att ge svar på tal om någon försöker förolämpa henne eller hennes folk och kultur. Och om man bestämmer sig för att bli ihop med henne i tvåan är hennes blandning av nervositet och entusiasm något av det mest hjärtvärmande jag någonsin sett i ett tv-spel.
Det är helt enkelt väldigt imponerande att så många spelare har förälskat sig i en karaktär som aldrig ens har behövt visa sitt ansikte.

3: Garrus Vakarian
"You realize this plan has me walking into hell too? Heh, just like old times..."

Turianen Garrus ras är känd som den mest militanta och disciplinerade rasen i galaxen med obligatorisk armétjänstgöring och galaxens starkaste militärstyrka. Garrus är en minst lika bra soldat som resten av sitt folk, men han är på tok för dålig på att följa order från överordnade när han inte håller med dem. Därför hoppar han i första spelet av polisstyrkan där han jobbar för att hänga med Shepard och rädda galaxen istället. Under första spelets gång kan man antingen uppmuntra hans mer vårdslösa tendenser eller påminna honom om att det finns anledningar till att regler finns och även få honom att överväga att fortsätta med sitt gamla jobb. Oavsett vilket så utvecklas Garrus under spelets gång till en av Shepards allra närmsta vänner.

Efter första spelets slut blir han dock fullständigt less på all meningslös byråkrati och säger upp sig som polis för gott. Därefter ger han sig av till rymdstationen Omega, en plats utan lagar eller regering där brottslingar härjar fritt. Tillsammans med en brokig skara av brottsbekämpare börjar Garrus bekämpa de slavhandlare, knarklangare och diverse förbrytargäng som håller till på Omega och beskydda de oskyldiga civila som också bor där. men när Shepard anländer till Omega så är det bara Garrus som fortfarande lever, och han är mer förbittrad och våldsam än någonsin. Liksom i första spelet kan man antingen stödja hans mer argsinta beteende eller övertyga honom om att han är bättre än så. I vilket fall som helst så befästs Shepards och Garrus vänskap återigen. Eller så blir det mer än bara vänner. Beroende på hur man gör.

När man väl träffar honom i sista spelet står det klart att Garrus har blivit en av Shepards absolut trognaste vapenbröder och att båda två är beredda att gå i döden för den andra om så krävs.
Garrus är den sortens coola actionhjälte och schysta polare som alla önskar att de hade i verkliga livet och det är därför inte svårt at se varför han är en av Mass Effect-seriens mest älskade karaktärer.

2: Urdnot Wrex
"Anyone who fights us is either stupid or on Saren's payroll. Killing the latter is business. Killing the former is a favor to the universe."

För flera hundra år sedan var kroganerna de starkaste och mäktigaste krigarna i galaxen. Till slut blev de så pass övermodiga att började föra krig mot resten av galaxens civilisationer och resultatet var att deras hemplanet bombades med ett virus som gjorde att endast en bråkdel av befolkningen kunde föröka sig. Sedan dess håller kroganerna långsamt på att dö ut, både på grund av viruset och deras egna våldsamma livsstil och deras folk betraktas som föga mer än en samling djuriska barbarer.
Och det finns förmodligen ingen som är mer medveten om sitt folks förfall än den gamle cyniske kroganen Wrex. För många år sedan försökte han få resten av kroganerna att sluta med sitt självdestruktiva levnadssätt och satsa på att försöka återuppbygga deras befolkning. Såna tankar var dock alldeles för kontroversiella för kroganerna och Wrex blev tvungen att fly hemifrån. Sedan dess har han så gott som gett upp hoppet om sitt folks framtid och försörjer sig genom diverse jobb som torped och legosoldat.

Det är då som Shepard träffar Wrex och erbjuder honom en plats i sin besättning. Först tycks han bara vara en sur och bitter gubbe, men ju mer man pratar med honom desto tydligare blir det att hans hårda, cyniska yttre döljer en både klok och sympatisk gammal man med flera århundraden av erfarenheter.
Och i tvåan har han blivit så inspirerad av sina äventyr med Shepard att han har lyckats bli hövding över kroganerna och och till och med fått alla rivaliserande klaner att avbryta stridigheterna och ena sig under hans klan. Vare sig de gillar det eller inte.
Har man gjort de rätta valen när trean kommer står det tydligt att Wrex kommer att hjälpa kroganerna att återhämta sig från allt som hänt dem och återställa deras stolthet och heder samtidigt som hans vänskap och tillit till Shepard kommer vara starkare än någonsin.
Wrex äger helt enkelt i allmänhet och är en av de härligaste låtsaskaraktärerna jag någonsin blivit kompis med.

1: Mordin Solus
"Lots of ways to help people. Sometimes heal patients; sometimes execute dangerous people. Either one helps.

Första gången man träffar honom verkar salarianen Mordin mest bara vara en lite tokrolig, manisk professor. Han spenderar det mesta av sin tid i skeppslabbet där han jobbar på diverse experiment, pratar högljutt för sig själv och tycks i allmänhet bara vara en älskvärd, smått galen vetenskapsman.
Men den bilden försvinner snabbt när han börjar berätta om sitt dunkla förflutna hos den salarianska regeringen. Det var nämligen salarianerna som skapade viruset som ödelade kroganernas civilisation och Mordin var med i ett team med uppgift att bevaka kroganernas befolkning för att försäkra sig om att viruset fungerade ordentligt. När de upptäckte att kroganernas biologi höll på att övervinna virusets effekt blev Mordins team oroliga för de skulle starta ett nytt krig. Därför såg Mordin och hans team till att utveckla ett nytt och förbättrat biovapen som i hemlighet släpptes löst på kroganerna för att se till att de aldrig skulle kunna återhämta sig.

Sedan dess har Mordin ständigt rationaliserat detta som den bästa lösningen och försökt övertyga sig själv om att det var det bästa långsiktiga beslutet och att ändamålet helgade medlen, men om man fortsätter fråga ut honom om det märks det snabbt att trots alla sina logiska och rationaliserande argument så är han fortfarande full av tvivel om det var rätt eller inte. Hans tvekan blir ännu tydligare när han besöker kroganernas planet och sorgset tvingas, med egna ögon, bevittna konsekvenserna av sina handlingar även om han fortfarande envetet hävdar att det var rätt sak att göra.

I det tredje spelet har dock det politiska klimatet ändrats tack vare att hela galaxen är i krig mot en gemensam fiende. När kroganerna hävdar att de har fått lida tillräckligt länge och kräver ett botemedel så får Mordin, mot slutet av sitt liv, till slut en chans att få sona för det han gjorde. Jag tänker inte spoila hur det går för honom, men oavsett vad som händer så är avslutningen på hans historia oförglömlig och försäkrar hans plats på toppen av den här listan.
Det finns ytters få andra spelkaraktärer som lyckas vara så roliga och ändå så sorgsna, så knäppa och samtidigt så intelligenta, så främmande och samtidigt så väldigt mänskliga. Mordin är representerar allt som jag älskar med Mass Effects karaktärer och han är min absoluta favoritperson i hela trilogin.