Summersetting sun

Häromdagen så sade jag till mig själv - "Anton! Du har ju inte ritat något på flera veckor! Du måste hålla igång med ritandet!"
På detta svarade jag "Men Anton, jag vet ju inte vad jag ska rita för något! Och om jag är Anton, vem är du? Är du mitt samvete eller manifestationen av en annan, mer ansvarsfull personlighet som jag har någonstans i huvudet?
Uppretat svarade jag då "För bövelen Anton, omständigheterna runt dina inre monologer är inte relevanta just nu! Vad gäller ritarinspirationen så är det inget problem. Du kan bara ta och rita den första klyschiga sommarbilden du kommer på."
Så då gjorde jag det. Och resultatet blev denna stereotypiska bild av en solnedgång under sommaren.





Se bara hur den unge mannen (?) blickar ut över havet och reflekterar över livevts och naturens oerhörda skönhet. Eller så har han kanske satt sig i hundbajs och funderar över hur han ska kunna ställa sig upp och gå därifrån utan att det märks.

Det är vid såna här tillfällen som jag inser att jag har verkligen ingen aning om några ordentiga målartekniker eller något sånt. Jag bara kluddar runt med vattenfärgsverktyget och om det ser bra ut så får det vara kvar. Och om det inte ser bra ut så får det ändå vara kvar, för jag orkar då inte gå in och ändra på allt.
Det är dock första gången som jag har färglagt en bild helt och hållet sedan jag började använda min tablet, och det är ju trevligt.

Vad tittar ni på?

Såhär kan det se ut om man posar framför utsikten från skansen kronan här i Göteborg. Det gjorde den här fina familjen i påskas. Kanske kommer det nåt inlägg med lite fler bilder från helgen nån gång, eller så summeras den fint såhär, det vet vi inte än. Det var iallafall en utomordentligt trevlig helg. 

Turnélivet

En gång i tiden var jag den som skrev mest inlägg i denna blogg. Nu verkar det snarare som att Anton har tagit över den rollen.

Vad sägs om en liten uppdatering, sådär i största allmänhet? Detta inlägg kommer att bestå av tre delar: jobb, kör, och sång.

Jobb

Sedan mitten av januari har jag jobbat som barnansvarig i en föreställning med målgrupp mellanstadiebarn. Barnen är sex stycken uppdelade i tre lag, och turas om att spela föreställningarna. Nu på lördag, alltså den sjuttonde, kommer faktiskt den sista föreställningen ges. Det känns rätt konstigt. Vi har hållit på så länge, och jag känner mig liksom trygg med de andra som jobbar med föreställningen. Det är faktiskt ett rätt fantastiskt gäng, folk är så snälla. Det är faktiskt en riktig ynnest att få lära känna barnen också, helt ärligt talat. Annars har jag aldrig någon orsak att umgås med folk i mellan-/högstadieålder, så det är väldigt roligt och intressant att prata med dem om allt möjligt. Ibland om lite allvarligare saker, men ofta bara fånerier. Eventuellt kanske jag är den som driver på fånigheterna ibland, men jag inbillar mig att det är en bra grej.

Kör

I kören jobbar vi på. Vi har faktiskt sjukt mycket vi ska ta med oss på körresa till Italien (10e-17e juni), trots att vår dirigent sa att det inte skulle bli som den där gången då det blev stressigt med en sån där enorm repertoar. Jag tror rentav det är några fler stycken den här gången... De flesta är mer eller mindre bekanta, men jag kan inte hjälpa att jag blir lite less. 

Själva körresan kommer däremot säkert bli väldigt rolig! Jag har tänkt att jag ska leva på glass, vin och kaffe. Det kan knappast bli fel.

Sång

Sen i... Februari? Mars? har jag varit övningselev för en som läser sångmetodik på artisten. Imorgon ska jag sjunga upp på en konsert, och det känns rätt läskigt. Jag har knappt någon aning om hur det kommer gå. Stycket jag ska sjunga är alt-arian Agnus dei ur Bachs H-mollmässa. Inte helt enkelt, men vackert och roligt att sjunga. Jag ska verkligen försöka tänka på att andas ordentligt, dvs inte snappa efter luft som nån himla körsångare.

Känner ni er uppdaterade nu? Hoppas det.