Minnesvärda Citat: Del II

Det här kan kanske bli en liten lördagstradition? Idag fokuserar jag på saker som finns på internet. Ha't så kul!

STRONG BAD EMAIL
Strong Bad:(Om namnet på en avsändare) Em? What's that supposed to stand for? Emerson? (paus) Embrodak? (paus) Emtarkanderundersgunderson? Boy, you have some stupid and terrible names.

Homestar Runner: Hey Strong Bad, I'm inside your house!!
Strong Bad: Oh. That sucks.

The King Of Town: Hi, Strong Bad. How are you this day?
Strong Bad: Well, I was certainly better before you showed up.

Strong Bad: Do you don't not dislike not Strong Bad?
Marzipan: Uh... I guess...
Strong Bad: See! I told you you loved me!

MARVEL/DC
Green Goblin: Hey, Lex!
Lex Luthor: WHAT!?
Geen Goblin: Venom just puked on the balcony!
Lex Luthor: Oh, God...
Green Goblin: I think it's moving!

Iron Man: I tried to redeem myself after a near-death experience.
Batman: I tried to redeem myself by giving near-death experiences. Unlike SOME people who just give death-experiences.

Green Goblin: You see this, Lex? It's a pumpkin bomb. I came up with it offscreen, then I built it offscreen, then I blew up a building with it and then my movie made twice as much as yours did!

NOSTALGIA CRITIC
Nostalgia Critic: (Beskriver den elfte och lägsta kretsen i helvetet som Dante inte vågade skriva om) And lo and behold, an obnoxious douchebag with unconvincing dreads will put grapes in his nose and constantly shout "bloopity bloopity bloopity". And it will be called the 11th level of Hell. Dante then wet himself and cried in fear.

Tackar, ni har varit en underbar publik!

Chaplin Live II

Även jag var på Norrlandsoperan och såg på Chaplin-film. Jag tror det var vår kusin Olle som sa att Chaplin bäst upplevs på stor duk, och det var nog sant. Det är häftigt att en stumfilm från 1925 fortfarande får folk att reagera. Typ skratta och flämta till och allt sånt. Väldigt roligt.

Chaplin Live

Ja, nu är jag tillbaka från att ha sett Charlie Chaplin till live-musik.
Jag ska fatta mig kort och bara säga att det var FANTASTISKT!! Jag menar, Chaplin är ju underbar även i vanliga fall, men med musiken spelad LIVE så blir det ju något så oerhört mycket mer! När det var slut så applåderade jag så att det svedde i händerna och brann av lust att få ställa mig upp, men det vågade jag ju såklart inte. Men hör och häpna, hela publiken gjorde just det! Å, det var underbart!
Så ja, det blev en ganska lyckad kväll.

Funderingar

Visst är det väl irriterande när en kass film har ett helt fantastiskt soundtrack? Jag önskar att alla filmer var minst lika bra som sin musik.

Framtidsutsikt

Om några timmar kommer jag att kräkas. Jag finner det vara mest läskigt, men lite spännande. På något sätt är det som en passeringsrit till vuxendomen. Att vara magsjuk utan någon som håller bak håret åt en, menar jag. Eller så är det ensamt och ledsamt. Men det är ju det hårsnoddar är till för!

Fast helt ärligt, när jag väl börjat kräkas kommer jag önska att någon fanns här och gav mig rostat bröd och kallt te (earl grey, det är det bästa kräk-téet). Jag tänker mig att jag sätter igång om några timmar. Tidigare sa jag vid fyra-fem tiden, men nu lutar jag snarare åt... ett, två. Frågan är om jag ska gå på föreläsningen på onsdag? Jag kommer ju vara frisk nog, men risken är överhängande att jag smittar någon annan. Jag kanske kan sätta mig avsides, i solglasögon och en filmstjärnesjal.

Min mage bubblar. Jag känner att slutet är nära. Minns mig, mina vänner, inte som en sjuk och skör människa, utan som den jag en gång var! Minns mig inte med maginnehåll forsandes ur min mun, utan minns istället skratten och de dåliga skämten! Minns mig.

Minnesvärda citat: Del I

Kan detta bli min egen lilla show? Eller vad man nu ska kalla det? Jag hoppas det.

SIMPSONS
Mr Burns: Smithers! Why didn't you tell me about this catastrophe!?
Smithers: Well sir, it happened twelve years before I was born.
Mr Burns: Oh that's your excuse to everything!

SCRUBS
Janitor: Did you steal pudding and toilet paper?
J.D: No! I hate pudding and I don't use... toilet.. paper. I have one of those french things that shoots water up you butt.
Janitor: Bidé?
J.D: Bidé to you sir.

Fortsättning följer....

Me and Julio

Dessa låttexter... Tove, du som bemödar dig, vad menas med " Rosie, the queen of Corona?"

Jag har försökt att spela lite gitarr idag. Det är roligt, men jag är sämst. Eller, sämst är nog inte sant. Det finns säkert många som är betydligt sämre. Men det är alltid roligt när man lyckas ta ut en låt. Och capo är en bra uppfinning när man vill sjunga låtar som inte är tänkta för oss med kortare stämband.

För övrigt är jag visst lite rubbad. Jag skulle slå upp texten på en textsida och blev irriterad över att de hade artisterna i alfabetsordning på förnamn och inte efternamn. Vad lever vi i för samhälle egentligen?!

Jag har förstått att min kära syster tycker att det behövs listor här. Här kommer en på saker som man skulle vilja kunna:

• Sticka
• Spela gitarr bra.
• Jonglera
  
• Spela sax bra.
• Dirigera
• Sy kläder.
  
• Skriva jättefort på ett tangentbord. Alltså sådär löjligt fort. Snabbare än man pratar, nästan.
• Hjula
• Uttrycka tankar i ord på ett begripligt sätt.

Jag kan en del saker redan, men den listan sparar jag till senare. Det måste ju bli lite av en clliffhanger, som de säger in the biz.

Uggel-lista

• Vass näsa (för de ugglor som har en sån. Annars är det näbb som gäller.)
• Runt ansikte.
• Säger "hoo hoo" istället för "hej hej".
• Flyger tyst.
• Har rolig morgonfrisyr med uppruggade fjädrar och lite förbryllat ansiktsuttryck.
• Ser både dumma och smarta ut på samma gång.

Prototypen för en uggla:

SpielRock Lekberg

Ja, jag vet att jag redan har lagt upp en Steven Spielberg-hyllning, men denna var ju helt jävla fantastisk, så jag var tvungen att visa den.



Snälla, se den ordentligt om ni ser den, hoppa inte fram och tillbaka i videon.

Musik i olika sammanhang

Igår var jag på föreläsning om vad som står i titeln. Det var väldigt kul, trots att den nästan var tre timmar lång. Den första halvan (det var paus nånstans i mitten) handlade till största delen om hur musik påverkar hjärnan - i stort sett en psykologilektion. Föreläsaren (som jag tror hette Peter) pratade också om vad som anses vara bra och dålig smak, definitionen av mainstream och även tortyrmusik. Ja det är precis vad det låter som, nämligen musik som folk har tvingats lyssna på medan de torteras. Det var både fascinerade och hemskt och efteråt undrar man varför folk använder sina kreativa förmågor till att hitta på nya och fasansfulla tortyrmetoder istället för.... ja, nästan vad som helst.

Men det jag minns bäst från föreläsningen är andra halvan som enbart handlade om FILMMUSIK!! Och dessutom sa Peter precis vad jag tänker om musik i filmer! Ibland så ville jag bara hoppa upp ur stolen och ropa AMEN! Eller HELL YEAH!! Dessutom förstår jag nu varför jag föredrar Hollywood framför Sverige när det gäller filmer. Svensk film är helt enkelt alldeles för omusikalisk för mig. Ärligt talat, har ni nånsin hört en svensk film med ett minnesvärt soundtrack? (Allvarligt alltså, har ni det? Jag är nyfiken.) Vi fick dessutom se exempel på filmmusik ur Edward Scissorhands, American Beuty, Cast Away och No Country For Old Men. Det var precis som jag hade hoppats! Föreläsningen var som sagt nästan tre timmar men när den var slut så tänkte jag "Va? Redan?" Så bra var den.

Efteråt gick jag hem med filmmusik i öronen på hög volym, för av första delen av föreläsningen så fick jag också lära mig att det är ofarligt att lyssna på musik på jättehög volym så länge man tycker att musiken är bra och njuter av den, för då sänker nämligen hjärnan aoutomatiskt volymen. Om man däremot lyssnar på helt främmande musik som inte faller en i smaken så bör man nog vara försiktig med volymen. Så sluta säga åt mig att sänka när jag lyssnar på iPoden!!

Nu börjar historian snart, så adjö!

Will you do the fandango?

Vad är fandango, egentligen? Är det en dans? Skulle jag kunna dansa den? Åh, alla dessa frågor.

I tisdags var jag hemma hos mamma och Anton och slog sönder ett pepparkakshus. Anton fick in värsta fullträffen på en gång, så sen fanns det inte så mycket för mig att slå sönder. Men det gjorde inget, jag fick i alla fall äta dammig, godäcklig pepparkaka. Och så fick jag hänga med Anton och spela lite Soulcalibur IV. Fast bara på training mode, för jag ville inte bli spöad. Inte för att Anton inte försökte få mig att spela med honom! Jag sa "Nej, då vinner du bara!" Och sen pausade han lite (kanske för att njuta av det jag just sagt, för det var ju typ en komplimang), och sen sa han att "så bra är jag inte". Jag gick inte på't, så istället slog jag på träningsgubbarne. Man kunde slå av deras kläder, det roade jag mig med ett tag. Sen fick jag till några CURITICAL STURAIKU! Jag kände mig nöd och tvungen till att utropa dessa ord varje gång. Inte för att berättarrösten bröt på japanska. Utan för att jag ville att berättarrösten skulle bryta på japanska.

Men det hände aldrig.

A piece of history

Det var en gång en gubbe som skulle gå på efternamn.
Men han hade ingen potta!
Så då gick han på toaletten istället.
Och så kissade han!

Ksssssssssssssssssssssssss

Ansikten

Häromdagen satt jag och åt mat vid köksbordet. I brist på annat att vila ögonen på började jag se mig om i rummet, och upptäckte till min förvåning att jag inte var ensam.

Jag kallar den här för "Flugan". Det kan den gott ha.
(För övrigt tänker jag alltid på den här stereon när jag ser reklamen för Hi-Fi-klubben (alltså "bad sound kills good music").)

Min personliga favorit. Han är jävligt förnärmad. Man kan nästan tänka sig att han spänner sin lilla arm där underst, för att dänga till den som snackade skit om hans mamma. Dessutom är han alldeles röd runt ögonen, för han blev så arg att han började gråta.

Jag kallar den här för dum-roboten. Den är dum, och den är en robot. Pantad. Höhö.
För det här ansiktet måste man ha lite fantasi. Saknar du sådan kan jag låna ut.
Ansiktet är hur som helst en dam med väldigt lång näsa. Damen i fråga har fått för sig att det är fint med sån där utåtstående lugg. Dessutom är hon cyklop, och i just detta ögonblick chockerad. "Well really, I never!"
Snipig dam.

Día Numero Uno

Inatt så sov jag nog ungefär 3 - 4 timmar. Det hjälpte inte att vid ungefär tre så började det smattra av regn ,mot fönstret. (JAG GILLAR INTE SÅNT!!) Ungefär runt sju-snåret hasade jag ner till köket i det tillstånd man kan vänta sig av mig vid morgonstunder som dessa. Efter en halvtimmes promenad i det mörka kalla smutsiga och blöta morgonvädret (Tre plusgrader! Yaaay!) lyckades jag till slut ta mig fram till Midgård. Jag kom som vanligt försent till mattelektionen som jag tillbringade med att tomt stirra ut i luften medan jag långsamt insåg att jag hade glömt koncentrationsförmågan hemma. Under engelskan gick det inte mycket bättre.
Men vid lunchen började det faktiskt ljusna lite. (Både vädermässigt och humörmässigt) Jag stötte nämligen på Frida (från gamla 9m) som upplyste mig om att en klassåterträff är i görningen. Något datum var dock inte bestämt.
Därefter kom svenskan som också var ganska uthärdlig, mest med tanke på att man slapp göra särskilt mycket annat än att skriva en hastig utvärdering och låtsas diskutera svenskans planering med Åsa och Oscar, ett tillfälle vi tog i akt att diskutera tv-spel då vi alla är Xbox 360-ägare. Efter det - långt, långt hål. Efter det var det fotobild. Och efter det hade jag faktiskt klarat av den första dagen på terminen.

Auuewh

Ett disgruntle till rubrik , som systern sa.

Jag upptäckte just att blogger sparar utkast lite nu och då. Det tycker vi är trevligt.

Nu har jag bestämt mig för att jag har skrivit och pusslat färdigt för ikväll. Det sk arbetet ska nu mejlas in i sitt halvfärdiga state och jag hoppas att vår handledare är förstående. Förstående för vad vet jag inte riktigt, men nåt kan hon väl komma på.

Jag ska nu kolla om gårdagens försök till guacamole fortfarande går att äta och sen sova. Sova är bra.

Skolarbete och yoghurt, men inte nödvändigtivs i den ordningen

Idag pluggar jag. Det känns bra att göra något vettigt, men också drygt. Drygt eftersom det är svårt att hålla uppe koncentrationen. Jag borde nog egentligen sätta en bestämd stopptid. Ska jag säga... Fem? Jag skriver till fem, sen får jag göra vad jag vill. Det är nästan tre timmar till. Jag borde alltid göra så.

För nån timme sen åt jag yoghurt. Jag hällde upp yoghurten, hällde müsli i yoghurten, och sen gick det snett. Istället för att lugnt och sansat ställa tillbaka müslin i skafferiet tappade jag greppet om den, och den for med botten först ner i min tallrik. Som var full med yoghurt och müsli. Det lät "poff", och sen stod jag och glodde i bråkdelen av en sekund. Sen sa jag "pff!", skakade på huvudet, och började fundera ut vad jag skulle torka av först. Jag bestämde mig för att kläderna fick första prioritet. Fast jag har ändå intorkad yoghurt på tröjan.

Nog med äventyr nu. Skolan kallar!

Mor spelar TV-spel

Nu är jag på Ålidhem igen! Kära syskon, tack för en trevlig julhelg. Och trevlig vistelse runtikring, liksom.

De ska alltid överdriva

Det här är vi just nu.

Why so "loving it"?

Talar för sig själv.