Ansikten

Häromdagen satt jag och åt mat vid köksbordet. I brist på annat att vila ögonen på började jag se mig om i rummet, och upptäckte till min förvåning att jag inte var ensam.

Jag kallar den här för "Flugan". Det kan den gott ha.
(För övrigt tänker jag alltid på den här stereon när jag ser reklamen för Hi-Fi-klubben (alltså "bad sound kills good music").)

Min personliga favorit. Han är jävligt förnärmad. Man kan nästan tänka sig att han spänner sin lilla arm där underst, för att dänga till den som snackade skit om hans mamma. Dessutom är han alldeles röd runt ögonen, för han blev så arg att han började gråta.

Jag kallar den här för dum-roboten. Den är dum, och den är en robot. Pantad. Höhö.
För det här ansiktet måste man ha lite fantasi. Saknar du sådan kan jag låna ut.
Ansiktet är hur som helst en dam med väldigt lång näsa. Damen i fråga har fått för sig att det är fint med sån där utåtstående lugg. Dessutom är hon cyklop, och i just detta ögonblick chockerad. "Well really, I never!"
Snipig dam.