Jag har inte spelat Bioshock på rätt länge nu. Men det beror inte på att det är skitsvårt och är frustrerande och jobbigt (även om det börjar hetta till lite) utan snarare för att jag kan inte bara tänka "Jag har tråkigt. Jag vet, jag kan spela lite Bioshock" Sånt gör jag snarare med... alla andra spel. Bioshock har helt enkelt så otäck atmosfär och dyster historia att jag måste förbereda mig mentalt i 20 minuter innan jag känner mig redo att försöka fortsätta. Men jag får inte ge upp! Jag har nästan klarat av spelet nu och hittils har jag inte missat en enda little sister! Om jag lyckas med att rädda alla så slutar spelet någorlunda lyckligt. Och det är ju alltid nåt.
Apropå ångbåt, visst är det ganska ironiskt att jag, som barn, älskade TV-serier som Darkwing Duck, Teenage Mutant Ninja Turtles och Räddningspatrullen när jag egentligen aldrig såg mer än några enstaka inspelade avsnitt av dessa program?
Förresten, angående den där iden som Tove hade för ett tag sen - vad sägs om jag säger åt systrarna att skriva en filmbaserad limerick eller haiku som jag gjorde om JP? Eller kom det för plötsligt?
3 kommentarer:
Inte kom det för plötsligt, inte! Jag ska göra mitt bästa!
Förresten, jag känner igen rubriken så klart, men varför en turtle och en duck? För jag vet ju vad det ska vara, och det är inte så här!
Det var bara för att koppla ihop det med det där om barnprogrammen. Du vet, Turtles och Darkwing Duck och allt det där.
Skicka en kommentar