Karin är som en flod av vishet

K: Aaaajajajajajaj, jag har jättemycket sånt där, du vet, i foten!
T: Vaddå, senadrag?
K: Men nej, vad heter det, morötter.
T: ... menar du sockerdricka?

K: En bild säger mer än tusen ord!
T: Men det här är fem tusen ord.
K: Jamen, då kan du bara skriva ut fem bilder och ge till din lärare! "Här är min uppsats!" "Men det här är ju bara fem bilder." "Det är mer än fem tusen ord!"

¿Por qué tan serioso?

Så vad gjorde jag på Kulturnatta? Ganska lite. Betydligt mer än i fjol, men ändå ganska lite.
Men det lilla jag gjorde var himla roligt. På eftermiddagen strosade jag runt och hörde på folkmusik på rådhustorget. Sen, efter att hastigt ha stuckit hem och slängt i mig nån sorts mat åkte jag till rådhusparken och lyssnade på en gammal klasskompis (Emanuel) gitarrspel, där jag även träffade flera andra gamla klasskompisar inklusive Oskar, Emil, Albin och Fredrik. Efter det bar det av till en improshow på Sagateatern med Tove och det är här som det riktigt roliga börjar. Jag fick bland annat se Sagan Om Ringen uppspelad som en buskis och även en spansk Joker som rånade Ikea 1994. (Jokern var för övrigt min förtjänst då det var jag som började hojta hans namn i salongen.) Mot slutet av showen var jag hes, öm i handflatorna och hade skrattkramper i magen.
Därefter fick man kämpa sig fram genom horder av fulla tonåringar (varav en påstod sig vara polis)men sedan bar det av hemåt med en godispåse och en 360 som väntade på en där hemma.
Detta var sammanlagt en mycket trevlig dag.

Tove har för mycket tid, alt. ingen studiemoral

Det finns fler sjalar också, men jag gör en ordentlig video med samtliga en annan gång. En del ligger i garderoben som är blockerad av lådor.

I vilket jag anfaller bordet med mitt ansikte

Nysningen var på gång, och jag tänkte att jag skulle vända mig bort från datorn. Snor+elektronik lät inte som en bra kombination. Så jag vred mig lite åt vänster, och nös där istället. Först sa jag attjo, sen sa det bonk, sen sa jag aj, för jag hade slagit hakan i soffbordskanten. Man kan göra så, men jag rekommenderar det inte.

Mr Spock's eating a twix!

Star Trek, mina damer och herrar! Jag är nu tillbaka hemma efter att ha sett filmen som alla tycks älska och som inte tycks kunna få nog med lovord. Och jag kan bara hålla med.
För den här filmen var bra. Riktigt bra. Riktigt, riktigt bra Riktigt, riktigt riktigt bra. Den enda nackdelen som jag kan komma på är att handlingen (som involverar tidsresande) kan vara ganska svår att hålla reda på. Allt annat var fantastiskt. Skådespelarna, regin, musiken, manuset, specialeffekterna - ALLT! Jag önskar nästan att jag var en Star Trek-nörd så att jag skulle kunna få ut ännu mer av den här filmen, men det som jag fick ut ur den räcker gott och väl.

Men biobesöket lämnade ändå en lite småbitter eftersmak. Varför? Svaret är enkelt. Publiken. Jag har en mycket stark känsla av att till skillnad från mig, som ville se den här filmen för att jag hade hört att den var jättebra och att trailern såg fantastisk ut, så såg alla andra bara trailern och tänkte "Det där ser ut att vara färgglatt och skoj. Star Trek är fånigt och roligt. Jag tänker därför gå och se den här filmen och tillbringa hela filmen med att fnissa överdrivet åt allt."

Låt mig nu sammanfatta vad som tycks ha varit den kollektiva tankegången hos alla i salongen.

"Spock har roliga öron. LOL!
Den där tjejen har konstiga ögon. LOL!
Folk på Vulcan pratar konstigt. LOL!
Chekov pratar med rysk brytning. LOL!
Oj, en kille fällde ut sin fallskärm för sent, sögs in i en jetmotor och dog en fasansfull död. (paus) LOL!

Och det fortsätter så...

Jaja, jag kanske överreagerar lite, men i så fall är det bara lite. Folk tycktes helt enkelt inte ha någon respekt för filmen, vilket jag definitift tyckte att den förtjänade. Och notera att trots att den enda kunskap jag har om Star Trek kommer från Eddie Izzard så hade jag inga problem med att låta bli att skratta på fel ställen.

Sammanfattat: Star Trek's good, people suck.
Live long and prosper.

Military Style

Jag lägger upp mycket youtube-videos eller hur? Men återigen, det här var jag bara tvungen att dela med mig av.