Mr Spock's eating a twix!

Star Trek, mina damer och herrar! Jag är nu tillbaka hemma efter att ha sett filmen som alla tycks älska och som inte tycks kunna få nog med lovord. Och jag kan bara hålla med.
För den här filmen var bra. Riktigt bra. Riktigt, riktigt bra Riktigt, riktigt riktigt bra. Den enda nackdelen som jag kan komma på är att handlingen (som involverar tidsresande) kan vara ganska svår att hålla reda på. Allt annat var fantastiskt. Skådespelarna, regin, musiken, manuset, specialeffekterna - ALLT! Jag önskar nästan att jag var en Star Trek-nörd så att jag skulle kunna få ut ännu mer av den här filmen, men det som jag fick ut ur den räcker gott och väl.

Men biobesöket lämnade ändå en lite småbitter eftersmak. Varför? Svaret är enkelt. Publiken. Jag har en mycket stark känsla av att till skillnad från mig, som ville se den här filmen för att jag hade hört att den var jättebra och att trailern såg fantastisk ut, så såg alla andra bara trailern och tänkte "Det där ser ut att vara färgglatt och skoj. Star Trek är fånigt och roligt. Jag tänker därför gå och se den här filmen och tillbringa hela filmen med att fnissa överdrivet åt allt."

Låt mig nu sammanfatta vad som tycks ha varit den kollektiva tankegången hos alla i salongen.

"Spock har roliga öron. LOL!
Den där tjejen har konstiga ögon. LOL!
Folk på Vulcan pratar konstigt. LOL!
Chekov pratar med rysk brytning. LOL!
Oj, en kille fällde ut sin fallskärm för sent, sögs in i en jetmotor och dog en fasansfull död. (paus) LOL!

Och det fortsätter så...

Jaja, jag kanske överreagerar lite, men i så fall är det bara lite. Folk tycktes helt enkelt inte ha någon respekt för filmen, vilket jag definitift tyckte att den förtjänade. Och notera att trots att den enda kunskap jag har om Star Trek kommer från Eddie Izzard så hade jag inga problem med att låta bli att skratta på fel ställen.

Sammanfattat: Star Trek's good, people suck.
Live long and prosper.