Terminator Salvation

Dun-dun-dun da-DOM!
Dun-dun-dun da-DOM!
(Det där var alltså Terminator-temat.)

Som man kanske förstår så var jag och såg Terminator Salvation igår. Och jag kan banne mig inte förstå varför alla recensenter tycks hata den så mycket. Men jag anar att det är för att en tredjedel av dem är pretentiösa snobbar som är oförmögna att njuta av en häftig film, den andra tredjedelen är gnälliga och trångsynta nördar som vägrar gilla den här filmen eftersom James Cameron inte regisserar och den tredje delen är minoriteten som faktiskt gillade den.

Personligen tyckte jag att den här filmen var skitbra. Eller, i ärlighetens namn, det var den sista halvtimmen som var skitbra. Fram tills dess var det okej.
Regin var förvånansvärt kompetent för en kille som heter nåt så löjligt som McG.
Manuset var väl okej. Inte det bästa i filmen, men herregud, vem väntar sig ärligt talat ett Oscarvärdigt manus i en sommaractionfilm?. Det är ju trevligt om det händer, men det är bara dumt och orealistiskt att ha en så hög standard.
Skådespelarna gjorde också ett bra jobb, ingen stack ut som jättedålig.
Men det som imponerade mest i filmen var ändå actionscenerna. Istället för att låta de filmas med påfrestande skakiga närbilder (hatar sånt)så ser man tydligt vad som händer i scenerna vilket gör att man känner sig mycket mer engagerad över händelseförloppet i scenerna.
Det är klart, det fanns även en del töntiga och klyschiga stunder i filmen men det är allt de är - korta stunder. Det är inte särskilt svårt (för mig iallafall) att bortse från dessa små snedsteg och njuta av det löjligt coola actionspektaklet som utgör den sista halvtimmen.

Dun-dun-dun da-DOM!
Dun-dun-dun da-DOM!