Mina grannar tycker att det är en bra idé att se vad ljudanläggingen går för ute i trädgården. Detta innebär att hela kvarteret får lyssna på deras förfestmusik. Kanske inte jättekul.
Apropå ångbåt så tycker jag att det här med artighet och snällhet är underskattat. Jag kan bli så himla glad bara av den minsta gest och det kan hålla i sig länge och sprida sig. Häromdan när jag gick in i nordstan (något jag oftast undviker, men ibland är man så illa tvungen) såg jag en kille på väg ut som trots att han bar på vad som verkade vara en ganska tung låda stannade för att hålla upp dörren för en kvinna som var på väg in. Han stannade och stod där och höll dörren tills hon kommit fram. Hur ovanligt är inte det?
Feel free to prove me wrong, men det är så jag uppfattar det. Det är väldigt ovanligt att man ser osjälviska gester mellan främlingar, speciellt gester som tillfogar en själv ett visst obehag men hjälper någon annan. Hursomhelst, den här pyttedetaljen gjorde såklart att jag mer än gärna höll upp dörren för den som var på väg in bakom mig, även när det innebar att jag fick stanna till en stund. Se bara! Det sprider sig!
Det är nog med snällhetspredikande för ikväll. Jag återkommer säkert i ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar