Så var det med den vintern. Nu är slasket här, kära barn. Fram med gummistövlar eller kanske en aning impregnering.
Idag har jag köpt kängor. Riktiga kängor. Sådana har jag inte haft sedan femman då jag och emma lindström bråkade om vem som hade riktiga traktorsulor på sina. Jag tror hon vann. Jag tror även att skorna jag köpt nu är ganska lika de jag hade då.. Vad säger det om mig? Eller om skomodet för den delen.
Ikväll letar jag igenom hemmet på saker som kan vara roliga för barn att trycka i färg med. Potatis känns ack så konservativt, men det blir nog några sådana, ändå.
söndag 28 februari 2010
fredag 26 februari 2010
Ett behov av nå gôtt som inte likar nôtt
Gud vilken dålig rubrik. Utomordenligt fånig. Förlåt mig. Man fattar ju knappt ens vad jag snackar (skriver) om.
Idag har jag gjort häftiga grejer. Först: jag provade min menskopp. Den sitter som om den inte fanns alls, å ja ba "var har du varit hela mitt liv?" Med tanke på hur lite den känns hade den ju förstås kunnat sitta där inne i flera år utan att jag hade märkt nåt. Och kanske är det lite opassande att gå in på detaljer här i syskonbloggen, för tanken är ju att vi alla ska kunna stå för det som dyker upp här (-ish), och blir det en diskussion om menskoppar misstänker jag att Anton känner sig utanför. Men! Om ni vill ha lite info, så kolla här. Det var det inlägget som fick mig att bestämma mig för att nu, för tusan. Nu händer'e. Det i kombination med Tinas outtröttliga missionerande.
Numero dos av häftiga saker som undertecknad tagit sig för idag: Jag tänkte så här, att nu vill jag ha nåt gott som inte är godis. Och sen tänkte jag: chokladmuffins! Och vet ni? Knappat hade jag tänkt det förrän jag marscherade till bokhyllan och drog ut Sju sorters kakor. Från tanke till handling var det typ... tre minuter. Max. *host* PMS *host*
Det är lustigt; i princip skulle jag kunna prata om vilka kroppsfunktioner som helst. Det äcklar mig inte nämnvärt. Men får jag det? Nej.
Idag har jag gjort häftiga grejer. Först: jag provade min menskopp. Den sitter som om den inte fanns alls, å ja ba "var har du varit hela mitt liv?" Med tanke på hur lite den känns hade den ju förstås kunnat sitta där inne i flera år utan att jag hade märkt nåt. Och kanske är det lite opassande att gå in på detaljer här i syskonbloggen, för tanken är ju att vi alla ska kunna stå för det som dyker upp här (-ish), och blir det en diskussion om menskoppar misstänker jag att Anton känner sig utanför. Men! Om ni vill ha lite info, så kolla här. Det var det inlägget som fick mig att bestämma mig för att nu, för tusan. Nu händer'e. Det i kombination med Tinas outtröttliga missionerande.
Numero dos av häftiga saker som undertecknad tagit sig för idag: Jag tänkte så här, att nu vill jag ha nåt gott som inte är godis. Och sen tänkte jag: chokladmuffins! Och vet ni? Knappat hade jag tänkt det förrän jag marscherade till bokhyllan och drog ut Sju sorters kakor. Från tanke till handling var det typ... tre minuter. Max. *host* PMS *host*
Det är lustigt; i princip skulle jag kunna prata om vilka kroppsfunktioner som helst. Det äcklar mig inte nämnvärt. Men får jag det? Nej.
tisdag 23 februari 2010
MC-gäng
Vi pratar om organiserad brottslighet, och om människor som söker sig till det på grund av ett rebelliskt sätt att vara. Då tänker jag på MC-gängen i Grand Theft Auto. Jag måste sluta koppla riktiga företeelser till fiktiva människor, särskilt när de är med i TV-spel.
lördag 20 februari 2010
Olika bud
Något som förundrar mig är att även professionella dansare har problem att förstå att dansen heter "paso doble". När jag sett Let's Dance har jag hört en del konstiga varianter, typ paso dobbel. Läste precis paso double också, men det är mer okej; det betyder ju i alla fall rätt sak, -ish. Inte för att doble uttalas double, men visst. För Paso Doble betyder faktiskt dubbelt steg, det vet jag fast jag bara läste spanska på högstadiet. Eller så kanske det är för att jag har sett Stricty Ballroom för många gånger.
onsdag 17 februari 2010
Fryspunkt
Börjar februarivädrets kalla klimat kännas outhärdligt? Känns vårens värme mer avlägsen än någonsin?
Här kommer ett tips för att bli uppvärmd i vinterkylan.
1.Var med i en filminspelning och anta att ni ska ses på midgårdsskolan imorgon bitti.
2.Gå till skolan nästa dag som vanligt och förvånas över att ingen är där.
3.Spring runt hela skolan letandes efter filmteamet utan framgång.
4. Plocka upp mobilen och se att det står "1 Nytt Meddelande".
5. Läs meddelandet och inse med fasa att du ska vara Öst på Stan just nu och att du därmed även har gått hela vägen i onödan.
6. Kuta allt vad du orkar hela vägen hem igen.
När du väl har sprungit klart bör du vara både svettig och vackert röd i ansiktet. Och kylan är ett minne blott!
Här kommer ett tips för att bli uppvärmd i vinterkylan.
1.Var med i en filminspelning och anta att ni ska ses på midgårdsskolan imorgon bitti.
2.Gå till skolan nästa dag som vanligt och förvånas över att ingen är där.
3.Spring runt hela skolan letandes efter filmteamet utan framgång.
4. Plocka upp mobilen och se att det står "1 Nytt Meddelande".
5. Läs meddelandet och inse med fasa att du ska vara Öst på Stan just nu och att du därmed även har gått hela vägen i onödan.
6. Kuta allt vad du orkar hela vägen hem igen.
När du väl har sprungit klart bör du vara både svettig och vackert röd i ansiktet. Och kylan är ett minne blott!
tisdag 9 februari 2010
måndag 8 februari 2010
Kaffe på universitetet
Jag tycker att det är lite väl dyrt att ta tio kronor koppen för svart kaffe på universitetsfik. Förut var det sju kronor i beteendevetarhuset och humanisthuset, men Bvh har höjt till tio. Jag minns allt när det bara var i Lindellhallen som man hade mage att kräva tio riksdaler.
Men det allra värsta med de här kaffepriserna är att kaffet, trots det höga priset, inte är mumsigt. Faktiskt inte gott alls. Det minst äckliga jag smakat är det som finns i Bvh, men jag har hört att kaffet på Corona ska vara riktigt bra. Förut var det visst billigt också, men så kan man ju inte ha det. Gott kaffe för en överkomlig penning?! Någonstans grät en ekonom. Ergo, höjda priser.
Alltså. Argumenten för att köpa kaffe på skolan, som jag kan förstå, är:
- Man slipper kånka runt på en termos.
Argumenten mot:
- Det är inte gott (man kan tycka att det här argumentet borde väga rätt tungt).
- Det är dyrt.
Argumenten för att ta med sig kaffe borde alltså följaktligen vara:
- Det är (förhoppningsvis) godare än det man kan köpa. Man kan i vart fall bestämma hur det ska smaka.
- Det är billigare.
- Det är mer miljövänligt (kan du säga "engångsmugg"?).
En faktor som kanske borde tas med är det här med att faktiskt göra kaffet på morgonen också. Själv sover jag gärna fem minuter extra hellre än gör kaffe, men frågan är om det skulle bli någon större skillnad, särskilt med tanke på min tidspessimism.
Sammanfattning
Tove babblar om priset och smaken på kaffet på universitetet. Hon kommer fram till att man borde ha med sig eget.
Slutsats
Tove önskar sig en bra och fin termos.
Nyckelord: Kaffe, harang, gnäll, termos, ca$h
Men det allra värsta med de här kaffepriserna är att kaffet, trots det höga priset, inte är mumsigt. Faktiskt inte gott alls. Det minst äckliga jag smakat är det som finns i Bvh, men jag har hört att kaffet på Corona ska vara riktigt bra. Förut var det visst billigt också, men så kan man ju inte ha det. Gott kaffe för en överkomlig penning?! Någonstans grät en ekonom. Ergo, höjda priser.
Alltså. Argumenten för att köpa kaffe på skolan, som jag kan förstå, är:
- Man slipper kånka runt på en termos.
Argumenten mot:
- Det är inte gott (man kan tycka att det här argumentet borde väga rätt tungt).
- Det är dyrt.
Argumenten för att ta med sig kaffe borde alltså följaktligen vara:
- Det är (förhoppningsvis) godare än det man kan köpa. Man kan i vart fall bestämma hur det ska smaka.
- Det är billigare.
- Det är mer miljövänligt (kan du säga "engångsmugg"?).
En faktor som kanske borde tas med är det här med att faktiskt göra kaffet på morgonen också. Själv sover jag gärna fem minuter extra hellre än gör kaffe, men frågan är om det skulle bli någon större skillnad, särskilt med tanke på min tidspessimism.
Sammanfattning
Tove babblar om priset och smaken på kaffet på universitetet. Hon kommer fram till att man borde ha med sig eget.
Slutsats
Tove önskar sig en bra och fin termos.
Nyckelord: Kaffe, harang, gnäll, termos, ca$h
torsdag 4 februari 2010
Att överraska är najs
Och mer säger jag inte om den saken! Inte just nu, i alla fall.
Jag såg precis några minuter av Succéduon. Egentligen borde jag bemöda mig att se den regelbundet, för det var väldigt roligt. Det första jag såg var Micke Wranell i ett skafferi. Mycket mystiskt, tyckte jag. Hur som helst, SVTplay marsch pannkaka! Inte för mig alltså. För dig som läser det här. För jag ska sova (typ) nu.
I övrigt försöker jag pussla ihop färden ut till körhelgen i Vindeln, fast just nu verkar det som att typ åtta-tio pers får åka buss. Men då måste jag bestämma vilka det är, och vaddå. Hur gör man det? Det enda jag vet med säkerhet är att det inte är en så bra idé att säga åt någon som ska köra att de ska ta bussen. För då har man ännu färre bilar. I övrigt så, ptja. Folk med korta ben? Folk som inte blir åksjuka? You tell me. Det lär väl bli att ringa hela dagen imorgon, vilket är rätt bajs med tanke på att jag behöver göra skolarbete. Och sen ska jag ju jobba mellan sju och elva på kvällen, så då kan jag inte sitta och ringa folk. Menåååååååååååå vad bajsigt. Sån rutten timing hela världen har. Man blir ju paranoid för mindre.
Och det är därför jag går och lägger mig nu. För att jag ska hinna göra något över huvud taget imorgon.
Godnatt!
Jag såg precis några minuter av Succéduon. Egentligen borde jag bemöda mig att se den regelbundet, för det var väldigt roligt. Det första jag såg var Micke Wranell i ett skafferi. Mycket mystiskt, tyckte jag. Hur som helst, SVTplay marsch pannkaka! Inte för mig alltså. För dig som läser det här. För jag ska sova (typ) nu.
I övrigt försöker jag pussla ihop färden ut till körhelgen i Vindeln, fast just nu verkar det som att typ åtta-tio pers får åka buss. Men då måste jag bestämma vilka det är, och vaddå. Hur gör man det? Det enda jag vet med säkerhet är att det inte är en så bra idé att säga åt någon som ska köra att de ska ta bussen. För då har man ännu färre bilar. I övrigt så, ptja. Folk med korta ben? Folk som inte blir åksjuka? You tell me. Det lär väl bli att ringa hela dagen imorgon, vilket är rätt bajs med tanke på att jag behöver göra skolarbete. Och sen ska jag ju jobba mellan sju och elva på kvällen, så då kan jag inte sitta och ringa folk. Menåååååååååååå vad bajsigt. Sån rutten timing hela världen har. Man blir ju paranoid för mindre.
Och det är därför jag går och lägger mig nu. För att jag ska hinna göra något över huvud taget imorgon.
Godnatt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)