Perfect weather to fly

Om ett tag kommer pappa och hämtar mig, för att skjutsa mig till flygplatsen. Sen ska jag sitta där och vänta, kanske läsa min bok eller köpa lite godis. Eller både och! Sen ska jag gå på planet, och då måste jag ha ätit upp godiset, annars får jag inte vara med.

Igår fick jag sjunga igenom mina låtar inför en fin samling människor. Det var faktiskt väldigt läskigt att sjunga för folk jag känner, men jag tror att det var bra att ha provat på så jag inte blir helt chockad imorgon. Och det bästa med det var nog att många som lyssnade hade så bra konstruktiva kommentarer, vilket dels är bra eftersom det ger mig saker att tänka på, men också för att det blir så tydligt att de faktiskt bryr sig, vilket känns jättehärligt. Jag vet inte hur pass sentimental jag verkar utåt, men jag blir väldigt lätt rörd. Som igår, eller som när jag var stadsmusikant och fyllde år sista dagen, och mina bandkompisar hade bakat födelsedagsfika. Jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv, men jag blev jätteglad. Rörelse, mina vänner! Rörelse.

Leksaksbil

Jag sitter här och tänker att jag är så trött att världen liksom flyttar på sig runt mig. Och ändå sitter jag kvar. Det måste vara någon slags störning.

In other news kan jag meddela att klädbytardagar är bra saker. En kvinnas trasor är en annans finklänning, ju. Nästan iallafall. Fast så värst många finklänningar fyndade jag inte, men däremot ett par jeans. Var inte det lite otippat?

Okej, jag går väl och lägger mig då. Imorgon är det dags att hitta fokus.

Aspirerat T

I helgen klädde jag ut mig, fast ganska måttligt. Jag hade lite för långt hår, och lite för få skinnjackor (läs: ingen skinnjacka alls) för att vara en riktigt bra Grease-snubbe. Och kanske lite för mycket smink. Inte för att jag hade mycket, men det bästa hade ju varit inget alls. Men det är alltid lite svårt det där, för när man klär ut sig till någon som inte borde ha smink känner man sig lite för vardaglig på festen. Så är det. Det är mitt återkommande problem när jag klär ut mig till män (bonnläpp, Anders Borg, Danny Zuko-ish). Jag känner mig inte lika festlig utan en ordentlig sminkning, helt enkelt, och då duger inte skäggskugga.

Jag har märkt att jag verkligen gillar att slå på stort när jag ska på fest, även om det bara är middag hos nån. Kanske inte balklänning, men till exempel min paljettjacka använder jag gärna när jag får chansen. Eller den dära lila, trettitalsaktiga klänningen.

På tisdag åker jag till Karin, och sen kommer jag inte hem förrän tisdagen därpå. Det blir nog episkt, som vanligt!

Tove kan grejer

Nu har jag arrangerat fame-låten. Jag är nämligen bäst. Men jag är inte heller den som är den, så därför ska jag nu, i äkta svensk/kvinnlig anda förminska mig själv och min prestation genom att säga att det faktiskt inte var så mycket att göra. Jag hittade en ackordanalys, och sen så bara gjorde jag så det lät okej. Och jag arrade en fras, som sedan går i repris tre gånger. Om ni hört låten vet ni vad jag menar. Och om ni inte hört låten får det mig att tro att ni bor i en grotta nånstans. Eller under en liten, liten sten. <--- Tänk er den meningen i Job Anderssons röst så blir det roligt.

Linnea och Karin frågade förresten vilken färg det blev på min iPod. Svaret är lila, för de hade bara lila, svarta och rosa inne. Anton hade redan den svarta, och den rosa... nej. Så lila it is. Den är fin, och väldigt liten. Jag nästan tappar bort den i fickan.

Nu ska jag plocka ur diskmaskinen och sen dricka te.

Attans bananer

Egentligen borde man inte köpa något annat än rättvisemärkta bananer. Men gör man det? Nej. Det är också spännande hur chiquita numera kallar sig "rainforest alliance certified" bara för att få ha ett grönt klistermärke på bananen. För det måste väl vara den funktionen märket har? Att verka som om det finns någon vänlighet någonstans? Men vi behöver inte bry oss om löner och arbetsvillkor om vi ser till att rädda några träd. Skönt det då.

Men hjälp vad cynisk jag blev. Det var då verkligen inte meningen. Jag skulle bara blogga och berätta att jag är fri som en fågel och just nu lite lagom nervös inför sökningarna. Men det överskuggas lite av att världens bästa syster kommer om mindre än en vecka. Whohoo! Vi ska riva upp det, var så säkra.

Sen råkade Sofia och jag beställa biljetter till Salem al Fakir på konserthuset på fredag. Massiv pepp där också! Kanske lite nackont med tanke på plasterna, men det kan det vara värt.

Nu öva och snart sushi. Livet är härligt.

Första generationen

När jag var sjutton år köpte jag en mp3-spelare. En första generationens iPod mini. Igår föll densamma i golvet, och klickhjulet slogs in så att det inte gick att trycka på längre. Idag köpte jag en ny iPod. Nano, den här gången. Jag kommer sakna min gamm-iPod. Fatta att den höll laddningen lika bra efter fem år som när den var helt ny. Jag tror jag hade tur med den (tekniskt sett skickade jag faktiskt in min första iPod, eftersom den inte höll laddningen mer än en halvtimme, men sen fick jag en helt ny mig tillskickad).

Vi får se om jag slänger min gamla. Jag är inte så säker. Är det materialistiskt att fästa sig vid saker, eller är det när man vill ha en massa saker som man är materialist? Jag är nog materialist oavsett vilken av de två definitionerna man väljer, i och för sig.

Induktionera mera

Idag, mina käraste syskon är dagen och natten lika långa. Och imorgon är dagen unset längre än natten. Är inte det smått fantastiskt så säg? därför lyssnar vi på Salem al Fakirs "it's true" och dricker en newcastle. Skål för våren!

Men Karin, vad gör du nuförtiden som gör att du hänger ovanligt mycket på facebook men inte verkar ha något vettigt att säga? Jo! jag kämpar på med den jämarns bildboken som ska bli klar till tisdag. Jag kommer sannolikt att lägga ut bilder när jag är klar med eländet. Men just det! Framsida också.. phu.. Det går verkligen så mycket långsammare än jag trodde det skulle göra. Och idag har jag ändå jobbat största delen av dagen. Förutom den där svängen till stan för att hämta upp steg ett av två i projektet "ha något slags klaviatur hemma" som jag har jobbat på i smyg sen jag flyttade hit. Steg två händer förhoppningsvis i veckan. EFter tisdag, mind you.

Nu hör jag er klaga över att om jag har så himla mycket att göra, vad gör jag då här? Jo, jag äter faktiskt lite middag tillsammans med min öl. Äta får man göra. Faktiskt.

Dåligt urval

Idag var jag på stan en snabbis, mest för att kolla om Tehörnan fått in ingefära-citron än (det hade de inte. Hon i kassan bad om ursäkt, men det tyckte jag inte att hon behövde göra. Det var ju faktiskt inte hennes fel).

Mitt inofficiella ärende på stan var dock ett annat, och det som faktiskt fick upp mig ur soffan och in till centrum. Jag hade nämligen gett mig den på att skaffa fina tröjor. Med rejäla serietryck. Superhjältar ahoy, liksom.

Tidigare idag läste jag att det fanns en Captain America-tröja, och en Iron Man och Silver Surfer, på Lindex pojkavdelning. De fanns upp till storlek 170, så jag tänkte jag skulle gå och kika, i vart fall. Samtliga modeller fanns inne, i storlek 170, så jag tog med mig Silversurfaren och Järnmannen in i provrummet (höhö). Men de satt dåligt, som jag ju egentligen hade misstänkt att de skulle göra, för de är helt raka. Being boy shirts, and all. Så jag sket i Lindex, och knallade över till H&M i hopp om att de skulle ha utökat sina serietryck till tjejtröjorna (tidigare har det bara funnits en svartvit Catwoman-tröja, och jag vill ha FÄRG och BLAM och POW). Men nej. Det enda jag hittade var en vit t-shirt med en retroserieruta, och om man kollade nära i ena hörnet såg man att den var från en Superman-tidning. Fast bilden gav inga ledtrådar om det; på den var det en tjej som grät.

Jag blir så förbenat less! Ska jag behöva köpa illasittande tröjor, eller betala multum i frakt för att få hit något i rätt modell från staterna? Nej, vet nån vad. H&M får tänka till lite.

Edit: Typ en sån här vill jag ha, och många andra av liknande sort. Just den här är från superherostuff.com, där de har lite dyra men fina tröjor.

Nu får det vara nog

Alltså, jag är så förbenat trött på all den här snön. Och nu är den dessutom i något konstigt mellanläge - inte riktigt vår-vinter, men definitivt inte vinter-vinter. Halvslaskigt och tråkigt.

Så, för att i alla fall få mig själv på andra tankar har jag gjort en mumsig smoothie (fast tekniskt sett kanske det är en milkshake, för visst ska det vara yoghurt i smoothies?). Den blir ljusgrön, och det är ju alltid ett plus.



Kiwi-gôtt (typ två glas)
Två kiwi. Kiwis. Kiwir. Kiwo.
Två lime
5 dl glass
1/½ dl mjölk
1 matsked socker

Gröp ur kiwierna och lägg fruktköttet i en lagom stor bunke. Kläm i limesaft från de två limefrukterna (fast jag brukar ta mindre än så, kanske från en och en halv). Lägg i resten (själv tar jag mindre glass och lite mer mjölk än vad som står). Mixa. Klart!

Tips: använd gärna sugrör, för man blir lite svullen om läpparna annars. Kiwi är väldigt allergent, men gott ändå!

Det ser inte så grönt ut här, men det är grönt. Lite, i alla fall.

HONK!

En av de coolaste ljudeffekterna nånsin.



Tänk om det istället lät så här första måndagen i varje kvartal!

Ankare

God afton kära bloggsfär!

Idag är ännu en söndag och jag sitter här och skjuter upp röjandet av min lägenhet som jag försummat ordentligt i helgen och veckan som föregick densamma. För att göra det ännu bättre är det även min vecka att städa trapphuset. Detta projekt tar ungefär 20 minuter i faktisk tid, men minst ett par timmar med allt uppskjutande man måste göra innan man faktiskt kan sätta igång.

Jag tänkte bara berätta, om det nu kan roa de kära syskonen, att jag märkt att varje gång jag avslutar ett påstående med frågetecken tänker jag i huvudet "I'm Ron Burgundy?" och ler lite inombords. Det är roligt, men svårt att förklara för utomstående. Men jag vet ju att ni förstår mig.

Ja, okejdå, nu har jag skjutit upp nog. Ni har rätt. Dags att bli nyttig igen. Kanske dammsuger jag tillochmed, vore inte det fantastiskt så säg?

Dagens tischa

ldag dök det upp en liten tröja i min lilla brevlåda. OCH VET NI. Jag älskar den. Den är helt underbar. Det är klart att det alltid är lite av ett vågspel att prenumerera på t-post, men det är ju faktiskt det som är grejen. Jag har definitivt gillat fler än jag ogillat av deras tröjor. Och den här, alltså.

Först; inte vit. TUMMEN UPP, PEOPLE. Vita tröjor har jag så det går att gödsla med. Vad man kan gödsla med bomullströjor vet jag dock inte.
Sen; världens finaste bild, för tusan! Det syns inte så bra på fotot här, men varelsen typ friar till någon som inte sitter där, och så har den på sig virtuella glasögon eller vareheter.
Sist; bra story i tröjan!

Det var min dag, det var min tischa.

(det var inte allt jag gjorde idag; jag har skrivit på en tenta också, men sånt är då så tråkigt så det vill jag inte ens ta upp här. dessutom gick jag in till stan med målsättningen strumpor+mascara, men kom hem tomhänt.)

EDIT:
Jag har suttit och tittat igenom i princip hela den här sidan. I och med detta har jag funderat på vad som skulle hända om jag lärde mig att rita. Jag kom fram till att alla skulle gilla mig mer, och jag skulle bli känd och mitt utomordentliga sinne för humor skulle komma till sin rätt.

Fast allvarligt talat, om jag kunde rita bra, då skulle jag nästan bara rita sånt som jag drömmer. Och jäklar vad kul det vore. Som den där strutsen i hembiträdes-outfit. ELLER den där staden full av brandmän och enhörningar. Fast brandmännen var på semester.

Sol och banankaka

Man är nog en empatisk människa ändå. Jag känner mycket med andra.

Men just nu känner jag mig hungrig och ska därför komplettera banankakan med en liten sushilunch. Egentligen har jag inte råd, men det var sjukt längesedan jag åt sushi. Faktiskt.

Jag funderar också på att under dagen springa och inhandla en ring med följande motiv:














Coolt, eller hur?

Inte rätt anledning

Jag har laddat ner applikationen Hipstamatic till pappas iPhone. Jag är sugen på att skaffa en iPhone bara för den applikationen. Det är helt bakvänt, och inte alls en bra anledning att köpa ny mobil. Min nuvarande funkar faktiskt rätt bra, förutom när den ba' "bzz! bzz! Nu dör jag!" Men den återuppstår alltid. Min lilla Jesus-mobil.

Det här är jag. Jo, det är sant. I en skidhjälm. Det är allvarliga saker.

Anton och pappa. Jag tror att Anton inte riktigt gillade den här bilden, men jag tycker den är fin. Man är alltid hårdast mot sig själv.

Den här är från ett par timmar sen, på Costas. Min morotskaka var god, i alla fall de bitar jag kände smaken av.

Piaaano

Det här såg jag i en gammal klasskompis statusrad på fejjan idag:

Jag är inte rasist, jag är pianist. Jag trycker ner både vita och svarta.

Det tyckte jag var roligt.