När jag var sjutton år köpte jag en mp3-spelare. En första generationens iPod mini. Igår föll densamma i golvet, och klickhjulet slogs in så att det inte gick att trycka på längre. Idag köpte jag en ny iPod. Nano, den här gången. Jag kommer sakna min gamm-iPod. Fatta att den höll laddningen lika bra efter fem år som när den var helt ny. Jag tror jag hade tur med den (tekniskt sett skickade jag faktiskt in min första iPod, eftersom den inte höll laddningen mer än en halvtimme, men sen fick jag en helt ny mig tillskickad).
Vi får se om jag slänger min gamla. Jag är inte så säker. Är det materialistiskt att fästa sig vid saker, eller är det när man vill ha en massa saker som man är materialist? Jag är nog materialist oavsett vilken av de två definitionerna man väljer, i och för sig.
2 kommentarer:
Nej har den dött? Vad tragiskt.. vilken färg är den nya?
Jag fäster mig också vid materiella ting. Eller ja, liksom du passar jag in i båda kategorierna, men egentligen. Vad ÄR det som är så OTROLIGT dåligt med materialister? Vi får ju för tusan det här samhället att gå runt... (jaja utarmning, tredje världen och annat samvetstjaffs...)
Jag vill också veta färg! Det är ju det viktigaste liks. I vart fall om man är tjej och inte förstår sånt där tekniskt mumbojumbo. Bytes och hertz hit och dit..
Skicka en kommentar