Just det, en sak till!

Igår, på promoveringen, fanns två människor som var så sjukt gulliga. Den ena var en kanske åtta år gammal kille, och den andra var en kille i min ålder (han kan ha varit yngre också, jag hade svårt att uppskatta hans ålder), och jag antar att de var släkt med någon av de nyblivna doktorerna. Lillkillen var iklädd vit skjorta, svart väst och svarta kostymbyxor och en klarröd fluga, och dansade väldigt mycket. Dels dansade han lindy med en kvinna som kanske var hans mamma, och så dansade han med den tidigare nämnda lite äldre killen. Det härliga var att det inte fanns ett spår av någon sorts ironi i det, inget "höhö, vad tokroligt, vi dansar med varandra fast vi är killar". De tyckte om att dansa, så då gjorde de det. Det var härligt, tyckte jag.