Klockan tolv går de flesta människor och lägger sig. Själv börjar jag kolla på film vid den tiden. Åtminstone ikväll/inatt. Filmen i fråga hette Stand By Me. Den handlar till stor del om relationerna mellan fyra killar i 12årsåldern under slutet av 50-talet.
Jag antar att filmen var tänkt att vara mysig och nostalgisk och sånt och det var den väl, men efter att ha sett filmen kände jag mig mest deprimerad. Filmen påminde mig nämligen om när jag var tolv och inte hade en enda kompis. Minnet har kanske förvrängt det en aning men jag minns ändå tydligt hur lycklig jag blev när jag fick höra att jag skulle slippa min klass nästa höst. Så jag kan ju inte ha trivts så överdrivet bra i klassen. Jag är faktiskt ganska övertygad om att jag var klassens så kallade "hackkyckling", den allra lägsta statusen man kan ha. Ibland undrar jag om alla de sociala problem jag har haft sen dess har sitt ursprung i den perioden av ensamhet eller om jag helt enkelt är en mes som måste lära sig att ta lite initiativ emellanåt.
God knows...
Fy fan, vilket emo-inlägg detta blev. Jag kan avsluta med att säga att Red Dead Redemption är ett skitkul spel och titeln på det här inlägget delvis inspirerades av den känsla som uppstår när man är ute och rider i månskenet mitt i natten.
Så där, nu blev det roligare. Buenas noches!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar