NördChill

Visst är det väl trevligt när ett bekvämt sommarjobb bara trillar ner i famnen på en?
Jag hade inga som helst planer att jobba det här sommarlovet, bara chilla, se på film och njuta av lugnet före jobbsökar-stormen. Men så blev jag helt plötsligt erbjuden av pappa att förse katten Mini med mat , vatten och sällskap medan han och Robie var borta. Och en vecka senare hade jag 800 kr extra. Ba så där liksom!

Utöver det lilla uppdraget så har jag dock som väntat haft det väldans slappt denna sommar. Och som väntat viger jag det mesta av min tid åt filmtittande. Jag har både sett om gamla klassiker som Indiana Jones och Sagan om Ringen och även sett andra "nya" klassiker som Nyckeln Till Frihet (snyft) Lawrence of Arabien (EPIC!) och Bron Över Floden Kwai (Nästan lika epic!) Det finns mycket gott att låna på statsbiblioteket och att se på TV under dessa regniga sommardagar.

När jag inte jobbar på min filmnörds-cred så spenderar jag mycket av tiden med att hungrigt söka efter info om Marvel Studios framtida filmer. För som vi alla (kanske) vet så planerar ju Marvel en Avengers-film om två år där bl.a. Iron Man, Thor och Captain America kommer att stå enade på vita duken. Och som den enorma nörd jag är känns det oerhört upphetsande att få se detta megaprojekt långsamt ta form. Och under just den här helgen har det varit extra intensivt med ny information och bilder och intervjuer eftersom Comic-Con har hållit på för fullt på andra sidan Atlanten. Och man blir ju inte direkt mindre peppad av att få se sånt här.

Avengers Assemble!!

Den stora nackdelen med internet är ju att man får en jäkla massa gnäll på köpet. I kommentarerna får man ständigt läsa en massa skit från diverse okunniga människor som gnäller om att det är fel skådespelare, fel regissör eller folk som skadeglatt förutspår att alla filmer kommer misslyckas. När jag får läsa den överdrivet negativa attityd som vissa tycks ha så dyker alltid samma citat från Bioshock upp i huvudet.

Sagt av Sander Cohen:

SCREW YOU! SCREW ALL YOU FUCKING DOUBTERS! HERE'S WHAT I SAY TO ALL OF YOU!

Efter det börjar han spela Tjajkovskij och bussar alla sina splicers på en, men det känner jag behov av att göra.

Nu blev det ett himla långt inlägg här. Det för vara min kompensation för min frånvaro från bloggen under sommaren fram tills nu.

Klapaucius

Min syster och jag har under årens lopp spenderat förhållandevis ganska lite tid till tv-spel och dator-dito. Detta delvis för att vi inte hade någon spelkonsoll när vi var små (synd om oss. Fast inte egentligen. Det man inte känner till saknar man ju
sällan). Något vi däremot har spelat är The Sims, i alla utföranden som det fanns. Ja, fast bara till pc:n då. Men där fanns rikligt med expansions, vill jag minnas, och finns ännu.

Jag märker såhär i (någorlunda) vuxen ålder att jag allt som oftast ser mina behov på samma sätt som de visas i sims. Så länge nivåerna är gröna är det okej, men går de ner mot gult bör de åtgärdas. Ibland blir det sådär att till exempel både hunger- och energimätaren ligger farligt nära rött och då vet man inte vad man ska ta sig till.

Verkligheten efterliknar konsten. Eller var det möjligen tvärtom?

Jag har ju ändå börjat, så nu är vi i parken

Eftersom jag är på en så kallad rulle (on a roll, fattaru?? Höhö) tänker jag nu fortsätta med att lägga upp lite bilder.

Tina och Emelia var fina, men överexponerade. Mea culpa. Jag försökte rädda det med lite redigering, men jag är ingen redigeringswiz, så det blev som det blev. Men som sagt, fina i vilket fall!
Nadja!Josefin och jag, som på något sätt är väldigt lika och samtidigt väldigt olika på den här bilden. Det fascinerar mig.Saker och ting började balla ur så smått, och det verkar lite som att Nadja ströp sig själv. Men jag tror att hon berättade en historia som var mycket engagerande och spännande.

Slutligen skulle Tina visa sina mad skillz. Hon förtrollade oss alla.

Att vara i Stockholm

Ojsansa. Jag insåg att det fanns lite bilder jag borde ha lagt upp här. Vi tar ett inlägg i taget, tycker jag.

Först: Tina och jag åkte tåg till Stockholm för att hälsa på Linnea.

Linnea bodde i en källare på Lidingö, så vi åkte tåg in till staden. Det var ganska gammalt och lät rätt mycket, men det var mysigt.

Linnea provade glasögon, och jag tog kort så hon skulle kunna jämföra senare. Om jag inte missminner mig blev det de här glasögena i slutändan!

Tina ser trött ut, jag ser pilimarisk ut.

Tina såg ljuv ut.

Sen skulle det skapas bildbevis på att vi varit på Mosebacke. Jojagtackar!

Det var en mycket lyckad helg, och vill man se några fler bilder kan man gå till Linneas blogg, närmare bestämt det här inlägget.

Förresten, känns det här som en okej bildstorlek? Jag menar, bara för att man kan lägga upp stora bilder betyder inte det att man måste göra det. Det kan ju bli lite drygt att scrolla sig förbi dem om de är för stora, så jag tänkte att jag testar mellanstorleken (det går ju fortfarande finfint att klicka på bilderna och på så sätt få till fullstorlek).

Där sätter den sig

När jag börjar känna mig trött dyker det först upp bakom ögonen. Det kanske inte är så konstigt, det handlar nog om att mina ögon vill stängas och förbli stängda.

Just nu läser jag Kafka på stranden av Haruki Murakami. Jag har kommit ungefär 180 sidor in i den, och den är bra. Karin och jag diskuterade vad som egentligen är grejen med hans böcker. Inte för att jag är någon expert - tidigare har jag bara läst Fågeln som vrider upp världen. Men vi kunde i alla fall enas om att det kändes som att man var nån annanstans när man läste hans böcker, och att det var som att komma upp till ytan när man sliter sig från sidorna. Det var Karin som stod för den formuleringen, och jag tycker den är väldigt bra. Hon sa (minst) en sak till som var smart, nämligen att man ser på världen på ett annat sätt när man varit försjunken i hans böcker en stund. Man kommer upp till ytan, och allt känns suddigt i kanterna, och långsamt och flytande (det var det inte Karin som sa, så skyll inte flummet på henne).

Men nog med flum och inte-riktigt-recensioner. Jag ska dricka kallt grönt te nu, och hitta på något att göra. Skriva ett brev, kanske.