När jag börjar känna mig trött dyker det först upp bakom ögonen. Det kanske inte är så konstigt, det handlar nog om att mina ögon vill stängas och förbli stängda.
Just nu läser jag Kafka på stranden av Haruki Murakami. Jag har kommit ungefär 180 sidor in i den, och den är bra. Karin och jag diskuterade vad som egentligen är grejen med hans böcker. Inte för att jag är någon expert - tidigare har jag bara läst Fågeln som vrider upp världen. Men vi kunde i alla fall enas om att det kändes som att man var nån annanstans när man läste hans böcker, och att det var som att komma upp till ytan när man sliter sig från sidorna. Det var Karin som stod för den formuleringen, och jag tycker den är väldigt bra. Hon sa (minst) en sak till som var smart, nämligen att man ser på världen på ett annat sätt när man varit försjunken i hans böcker en stund. Man kommer upp till ytan, och allt känns suddigt i kanterna, och långsamt och flytande (det var det inte Karin som sa, så skyll inte flummet på henne).
Men nog med flum och inte-riktigt-recensioner. Jag ska dricka kallt grönt te nu, och hitta på något att göra. Skriva ett brev, kanske.
1 kommentar:
Det började ju så bra när du fick mig att låta smart, men sen beskyllde du mig för flum och splittrade hela bilden av det intelligenta jaget. Men det känns fint ändå att vara så delaktig.
Skicka en kommentar