Toy Story 3

Det enda jobbiga med Pixars filmer är att här i Sverige måste man alltid vänta flera månader extra medan filmen dubbas eller nåt sånt. Och varje gång får man vara oerhört försiktig på IMDB och liknande hemsidor så att man inte råkar läsa en spoiler i kommentarerna och förstöra filmen för sig.

Men den som väntar på nåt gott väntar i cirka 97,4 procent av fallen inte för länge och Toy Story 3 var definitivt värt väntan. Speciellt om man har växt upp med de första två filmerna.

Visuellt var den såklart fantastiskt (det känns ganska onödigt att påpeka det med en Pixar-film) röst-skådespelarna var "top-notch" och manuset var fantastiskt. Speciellt för att filmens handling var en sån som lät alla karaktärerna - Hamm, Rex, Potatohead, Slinky, Jessie, Bullseye, och alla andra - glänsa och påminna en om varför de är såna underbara karaktärer.

Det var kort sagt en perfekt avslutning på en perfekt trilogi från en i stort sett perfekt filmstudio. Fast 3-Dn kändes ganska onödig egentligen. Det var visserligen skönt att det inte dök upp några dåliga 3D-gimmicks men efter ett tag märkte man verkligen inte av attfilmen var i 3-D.
Icke desto mindre var filmen skitbra. End of story.

Prinsessfunderingar

Jag lyssnar på galna damer som sjunger jazz. Mycket innerligt.

Jag fick lön igår (haha, jag skrev kön först, det hade blivit roligt), och nu är jag så sjukt sugen på att beställa tröjor från threadless. Eller var som helst ifrån så länge de har snygga tröjor. På superherostuff har de ganska snygga tröjor, men jäklar vad dyra de är.

Förresten börjar jag bli less på alla dessa vita t-shirts från t-post. Kom igen, liksom. Dessutom måste jag nog snart rensa ut de tröjor jag inte använder, för de tar en massa plats i min garderob. Plats jag inte har över. Men jag vill inte skiljas från dem, ens de jag inte gillar så mycket. Jag är liksom så kär i konceptet, det känns fel att skänka bort tröjorna.

I övrigt är jag mitt uppe i ett skov av sex jobbkvällar i rad. Jag ser fram emot lördag, för då är jag ledig, och Anton och jag ska se Toy Story 3 på bio.

En lite intressant insikt, förresten. Häromdagen pratade jag med någon om kronprinsessbröllopet, och vi sa båda att "man hade ju inte tänkt titta, men där satt man ändå". Och så sa hon att jamen det kanske inte var så konstigt, man ville ju vara prinsessa när man var liten. Sen fortsatte vi göra det vi höll på med var för sig, men jag kände att kommentaren skavde lite någonstans. För jag ville faktiskt aldrig vara prinsessa. Jag har gillat Disneyfilmer lika mycket som alla andra när jag var liten, och det är klart att den jämna och fina animeringen gör att man vill ha fina klänningar och dansa och sjunga med små djur eller fiskar och jag vet inte allt. Men jag tror inte att jag har kopplat ihop prinsessklänningarna med prinsessorna. Det är en sak att vilja ha prinsessklänning, men en annan att faktiskt vilja vara prinsessa. Och det ville inte jag.

Jag ville vara Astrid Lindgren.

Kylskåpspoesi

Är ju en himla trevlig uppfinning, faktiskt. Jag tror att de flesta som varit hemma hos mig har vid något tillfälle hamnat framför kylen och lekt poeter en stund. Man kan ju anmärka på att orden bäddar för emo-artad poesi, men det tycker jag inte är något negativt. Lite emo i vardagen är väl aldrig fel?

Nu är iallafall kylen renplockad även den och jag byter ständigt musik för att försöka hålla packpeppen uppe. Jag märker att det går mycket bättre när jag går runt och pratar med mig själv. Det kan vara ett dåligt tecken, eller ett på att jag är helt normal.

Ge mig!

Jag trodde inte att jag var den som var den, men den här vill jag verkligen ha. Alltså, jag suktar. På riktigt. Tänk vad kul det kommer bli när jag har pengar igen.

Visit hm.com

Gah!

Flyttpackflykten

Det borde finnas stilpoliser även på internet. En del bloggar är ju så fula att man får ont i huvudet. Får man verkligen göra hur som helst bara för att man inte vet vem som läser? Men förmodligen tycker väl även de som gör de fula bloggarna att det blir snyggt. Smaken är ju som bekant som baken.

Undrar förresten vem som komponerar pausmusik och hur man tänker då. Sus, sjuor och oförarliga basgångar hela vägen?

Nu har jag packat ner hela min bokhylla i banankartonger och häpnar över hur mycket smågrejer man lyckas samla på sig på ett par år. Klädkammaren är tom sånär som på skor och lite lakan och grejs. Hela det här flyttprojektet går inte fort, men det går framåt. Skönt det.

En utflykt längs med älven, förbi potatislanden

Skultpurparken! Här kommer en massa bilder. Glöm inte att man kan klicka för att se fotona större.

Skivomslag! Nu finns ju ingen anledning att inte spela in en skiva tillsammans.

Anton ä våcker.

Konst är till för att lekas på.

Och ta bilder igenom.

Det här är Naturens Konstverk.

Sen var vi trötta. Hemma fanns fika!

Internet, I love you, but you're bringing me down

Seriöst, jag skulle lätt ge en arm för att kunna sjunga som Barbara Bonney.

Hej! Är du här? Vad kul! Nej, jag sitter i mitt lilla vitmålade kök och filosoferar över hur jag ska byta liv i höst. Jo, men du vet, jag ska ju gå från att vara vuxen och universitetsstuderande med egen lägenhet till att bli halvvuxen och bo och plugga på folkhögskola. Det känns som en ganska rejäl omställning. Ja, det är klart att jag kommer hänga en del i Göteborg också, men jag ändrar ju hem, ändå.

Vad som händer just nu? Jo, jag ska flytta en del saker, slänga en del och hitta ett förråd att slänga in en del i. Ja, det är klart att det är därför jag bloggar. Och förresten så är internet ovanligt roligt idag.

Toodles!