Av all sorts sakral musik i världen står ändå lovsånger med svensk text längst ner på listan. Iallafall i min bok. Så trevligt då för en Karin att vi med kören ska sjunga en "mässa i folkton" som består av just sådana. Nej, det tycker jag inte är trevligt, det var lite kvällsironi. Speciellt surt känns det eftersom enda anledningen till att jag ska sjunga det är att några visade intresse och det innebär visst att alla vill göra det. Man blir lite mindre vuxen på folkhögskola, visst.
Jag råkade se att kammarkören som repar på skolan ska sjunga delar av Johannespassionen i vår och blev alldeles avundsjuk. Och så saknar jag Härlanda Kammarkör.
Robyn peppar mig innan läggdags.
Förresten ser framtiden sådär suddig ut i kanterna just nu. Igen. När jag vet något om livet lovar jag att delge det här.
1 kommentar:
Förstår dig..
Skicka en kommentar