Utslagen

Vilken dag, alltså. Först vaknade jag av mig själv nästan exakt klockan nio på morgonen, och satte mig och åt långsam frukost medan jag tog en runda på Internet. När jag fortfarande höll på och såsa runt ringde det från institutionen för kulturvetenskap (eller vad den nu hette), och jag fick frågan om jag var intresserad av en plats på genusvetenskap A på GU. Så då sa jag att jo, det var jag (för det hade jag liksom bestämt mig för att jag skulle säga om de ringde upp), och sen fick jag veta att de, eller jag också nu då, hade föreläsning klockan 12. Alltså, en halvtimme senare. Och just det, examinerande seminarium mellan 15 och 17. Det kändes som en bra idé att snabbt bilda mig en uppfattning om kursen, så jag skyndade mig iväg (osminkad, otandborstad för att jag hade glömt köpa tandkräm, oörhängessmyckad) och var väl ändå bara typ 40 minuter sen, vilket helt ärligt kändes som en bedrift.

Så pang boom bara släpptes jag ner i en föreläsning som jag faktiskt ändå kände mig väldigt hemma i. Hirdman och Connell, liksom. Frågan är ju om jag känner mig för hemma, om det är onödigt mycket upprepning. Jag har inte bestämt mig än.

Det hela kändes i vilket fall helt surrealistiskt, eftersom jag inte haft någon som helst tid att förbereda mig på att jag skulle plugga. Det kändes mest som ett studiebesök. Jag snappades upp av min tilldelade basgrupp, och de var snälla och lät mig titta på anteckningarna de hade gjort inför seminariet, vilket fick till följd att jag kunde vara med och alltså slapp göra restuppgift. Det var lite intressant att redovisa kapitlet i tvärgrupp, men det gick bra.

Sen hem i något sorts halvmedvetet tillstånd. Jag glodde på saker utan att riktigt se, och försökte tänka på hur jag gör nu. Jag vet inte ens vad jag vill. Vill jag plugga? I vilket fall tänker jag söka de jobb jag redan har spanat in, för det känns bra. Extrajobb kommer ju dessutom väl till pass, även om jag väljer att studera på heltid.

När jag kom hem hade det börjat regna rätt ordentligt, men Sofia och jag tog oss hem till Karin där vi fick middag innan körrepet med. Rachmaninov sjöngs, starkt. Mina öron pep lite under kvällen. Efter repet gick en del av kören till en krog vid Redbergsplatsen, alltså nära där jag bor. Jag gick också dit, för det kändes trevligt. Det var alldeles rätt gjort, kan jag meddela så här i efterhand!

Och nu är det nu. Jag dricker te, Sofia rotar i sina lådor.

Förresten, igår var jag nog tröttare än jag förstod; jag somnade med iPoden i handen och utan att ha hunnit släcka jordgloben. Sen vaknade jag inte förrän vid femtiden på morgonen, och först då lade jag ifrån mig mp3-spelaren och släckte. Out like a light, helt enkelt.

Nu är det sovdags igen. Jag gör ju inget annat, känns det som.