Svullnader

Jag vet att följande påstående kan kännas som en typisk melodramatisk överdrift, men ju längre den här sjukan håller sig kvar desto mer övertygad blir jag  att min kropp faktiskt hatar mig.
Alltså, seriöst - TRE VECKOR?! Vad är det för sabla helvetesvirus som tycker att en veckas feber, förkylning, svullen hals och hosta och illamående inte räcker? Inte ens när man går till vårdcentralen och får betala en massa pengar för specialutskrivet penicillin och hostmedicin så försvinner det. Visst, det hjälpte ett tag, men en knapp vecka efter att kuren är avslutat så har halsen likt förbannat svullnat upp lika mycket som förut, lagom till passionskonserter med studentkören och påskresor till Göteborg.

Så med det i åtanke känner jag mig faktiskt himla  självbelåten över att jag faktiskt ändå har lyckats uträtta saker medan jag har varit sjuk. Jag har till exempel både lyckats klämma in en till körlektion och bokat tid för att köra halkbanan i mitten av april. (Och vid det laget borde jag väl för fan ha blivit frisk.) Sedan har jag också fått till en 15-sekunders reklamfilm med 3D-animering i skolan som jag kanske kommer att visa för er någon dag.
Och sist men inte minst så har jag ju också bott för mig själv i min nya lägenhet i en dryg månad nu utan att det har skett några större katastrofer. Och imorgon ska jag banne mig vara med på passionskonserten bara för att ge fingret åt den här sabla halsinfektionen. Och efter det bestämmer jag att jag ska bli frisk för nu får det fanimej vara nog med det här.