Det finns många olika saker man kan snöa in på. Själv är jag lite fast på nagellack just nu. Inte på ett sånt sätt att det finns några direkta risker att alla mina inlägg i framtiden kommer innehålla bilder på mina händer eller så, men på ett sånt sätt att jag blir sugen på att köpa nagellack och använda dem ibland. Ökningen av förekomsten av denna känsla ligger säkert på ungefär 370%. På en höft. Fast jag ogillar fortfarande nagellack på tånaglarna.
Det finns visst en grej som heter Konad, som i princip är ett stämpel-set med många olika motiv, som alltså ska stämplas med nagellack på naglarna. Häftigt, tycker jag, och kollar upp vad en sån kan kosta och var man får tag i'n. Just nu känns det inte som något jag vill ha, för det är pilligt och jag är inte bra på finlir. Men vi får se, någon gång i framtiden kanske jag blir sugen. Och om inte så är det också okej!
Nu tänker jag fippla med layouten på den häringa bloggen. Because it's what I do.
---
Uppdatering: Jag förstörde högra långfingernagelns lack. Blargh.
onsdag 8 september 2010
söndag 5 september 2010
Höstsöndag i Jönköping
Jag lever, jag lovar.
Jag har bara lite mindre tid över än jag trodde jag skulle ha. Snart kommer väl folkhögskolerutinerna satt sig och jag kommer hitta luckorna. Undrar var jag är då. Mentalt liksom.
Nu ska jag bege mig till studiegården för en stunds effektivt söndagsövande. Hurra!
Återkommer med en mer utförlig uppdatering senare.
Jag har bara lite mindre tid över än jag trodde jag skulle ha. Snart kommer väl folkhögskolerutinerna satt sig och jag kommer hitta luckorna. Undrar var jag är då. Mentalt liksom.
Nu ska jag bege mig till studiegården för en stunds effektivt söndagsövande. Hurra!
Återkommer med en mer utförlig uppdatering senare.
söndag 29 augusti 2010
Toy Story 3
Det enda jobbiga med Pixars filmer är att här i Sverige måste man alltid vänta flera månader extra medan filmen dubbas eller nåt sånt. Och varje gång får man vara oerhört försiktig på IMDB och liknande hemsidor så att man inte råkar läsa en spoiler i kommentarerna och förstöra filmen för sig.
Men den som väntar på nåt gott väntar i cirka 97,4 procent av fallen inte för länge och Toy Story 3 var definitivt värt väntan. Speciellt om man har växt upp med de första två filmerna.
Visuellt var den såklart fantastiskt (det känns ganska onödigt att påpeka det med en Pixar-film) röst-skådespelarna var "top-notch" och manuset var fantastiskt. Speciellt för att filmens handling var en sån som lät alla karaktärerna - Hamm, Rex, Potatohead, Slinky, Jessie, Bullseye, och alla andra - glänsa och påminna en om varför de är såna underbara karaktärer.
Det var kort sagt en perfekt avslutning på en perfekt trilogi från en i stort sett perfekt filmstudio. Fast 3-Dn kändes ganska onödig egentligen. Det var visserligen skönt att det inte dök upp några dåliga 3D-gimmicks men efter ett tag märkte man verkligen inte av attfilmen var i 3-D.
Icke desto mindre var filmen skitbra. End of story.
Men den som väntar på nåt gott väntar i cirka 97,4 procent av fallen inte för länge och Toy Story 3 var definitivt värt väntan. Speciellt om man har växt upp med de första två filmerna.
Visuellt var den såklart fantastiskt (det känns ganska onödigt att påpeka det med en Pixar-film) röst-skådespelarna var "top-notch" och manuset var fantastiskt. Speciellt för att filmens handling var en sån som lät alla karaktärerna - Hamm, Rex, Potatohead, Slinky, Jessie, Bullseye, och alla andra - glänsa och påminna en om varför de är såna underbara karaktärer.
Det var kort sagt en perfekt avslutning på en perfekt trilogi från en i stort sett perfekt filmstudio. Fast 3-Dn kändes ganska onödig egentligen. Det var visserligen skönt att det inte dök upp några dåliga 3D-gimmicks men efter ett tag märkte man verkligen inte av attfilmen var i 3-D.
Icke desto mindre var filmen skitbra. End of story.
torsdag 26 augusti 2010
Prinsessfunderingar
Jag lyssnar på galna damer som sjunger jazz. Mycket innerligt.
Jag fick lön igår (haha, jag skrev kön först, det hade blivit roligt), och nu är jag så sjukt sugen på att beställa tröjor från threadless. Eller var som helst ifrån så länge de har snygga tröjor. På superherostuff har de ganska snygga tröjor, men jäklar vad dyra de är.
Förresten börjar jag bli less på alla dessa vita t-shirts från t-post. Kom igen, liksom. Dessutom måste jag nog snart rensa ut de tröjor jag inte använder, för de tar en massa plats i min garderob. Plats jag inte har över. Men jag vill inte skiljas från dem, ens de jag inte gillar så mycket. Jag är liksom så kär i konceptet, det känns fel att skänka bort tröjorna.
I övrigt är jag mitt uppe i ett skov av sex jobbkvällar i rad. Jag ser fram emot lördag, för då är jag ledig, och Anton och jag ska se Toy Story 3 på bio.
En lite intressant insikt, förresten. Häromdagen pratade jag med någon om kronprinsessbröllopet, och vi sa båda att "man hade ju inte tänkt titta, men där satt man ändå". Och så sa hon att jamen det kanske inte var så konstigt, man ville ju vara prinsessa när man var liten. Sen fortsatte vi göra det vi höll på med var för sig, men jag kände att kommentaren skavde lite någonstans. För jag ville faktiskt aldrig vara prinsessa. Jag har gillat Disneyfilmer lika mycket som alla andra när jag var liten, och det är klart att den jämna och fina animeringen gör att man vill ha fina klänningar och dansa och sjunga med små djur eller fiskar och jag vet inte allt. Men jag tror inte att jag har kopplat ihop prinsessklänningarna med prinsessorna. Det är en sak att vilja ha prinsessklänning, men en annan att faktiskt vilja vara prinsessa. Och det ville inte jag.
Jag ville vara Astrid Lindgren.
Jag fick lön igår (haha, jag skrev kön först, det hade blivit roligt), och nu är jag så sjukt sugen på att beställa tröjor från threadless. Eller var som helst ifrån så länge de har snygga tröjor. På superherostuff har de ganska snygga tröjor, men jäklar vad dyra de är.
Förresten börjar jag bli less på alla dessa vita t-shirts från t-post. Kom igen, liksom. Dessutom måste jag nog snart rensa ut de tröjor jag inte använder, för de tar en massa plats i min garderob. Plats jag inte har över. Men jag vill inte skiljas från dem, ens de jag inte gillar så mycket. Jag är liksom så kär i konceptet, det känns fel att skänka bort tröjorna.
I övrigt är jag mitt uppe i ett skov av sex jobbkvällar i rad. Jag ser fram emot lördag, för då är jag ledig, och Anton och jag ska se Toy Story 3 på bio.
En lite intressant insikt, förresten. Häromdagen pratade jag med någon om kronprinsessbröllopet, och vi sa båda att "man hade ju inte tänkt titta, men där satt man ändå". Och så sa hon att jamen det kanske inte var så konstigt, man ville ju vara prinsessa när man var liten. Sen fortsatte vi göra det vi höll på med var för sig, men jag kände att kommentaren skavde lite någonstans. För jag ville faktiskt aldrig vara prinsessa. Jag har gillat Disneyfilmer lika mycket som alla andra när jag var liten, och det är klart att den jämna och fina animeringen gör att man vill ha fina klänningar och dansa och sjunga med små djur eller fiskar och jag vet inte allt. Men jag tror inte att jag har kopplat ihop prinsessklänningarna med prinsessorna. Det är en sak att vilja ha prinsessklänning, men en annan att faktiskt vilja vara prinsessa. Och det ville inte jag.
Jag ville vara Astrid Lindgren.
fredag 20 augusti 2010
Kylskåpspoesi
Är ju en himla trevlig uppfinning, faktiskt. Jag tror att de flesta som varit hemma hos mig har vid något tillfälle hamnat framför kylen och lekt poeter en stund. Man kan ju anmärka på att orden bäddar för emo-artad poesi, men det tycker jag inte är något negativt. Lite emo i vardagen är väl aldrig fel?
Nu är iallafall kylen renplockad även den och jag byter ständigt musik för att försöka hålla packpeppen uppe. Jag märker att det går mycket bättre när jag går runt och pratar med mig själv. Det kan vara ett dåligt tecken, eller ett på att jag är helt normal.
Ge mig!
Jag trodde inte att jag var den som var den, men den här vill jag verkligen ha. Alltså, jag suktar. På riktigt. Tänk vad kul det kommer bli när jag har pengar igen.
Gah!
onsdag 18 augusti 2010
Flyttpackflykten
Det borde finnas stilpoliser även på internet. En del bloggar är ju så fula att man får ont i huvudet. Får man verkligen göra hur som helst bara för att man inte vet vem som läser? Men förmodligen tycker väl även de som gör de fula bloggarna att det blir snyggt. Smaken är ju som bekant som baken.
Undrar förresten vem som komponerar pausmusik och hur man tänker då. Sus, sjuor och oförarliga basgångar hela vägen?
Nu har jag packat ner hela min bokhylla i banankartonger och häpnar över hur mycket smågrejer man lyckas samla på sig på ett par år. Klädkammaren är tom sånär som på skor och lite lakan och grejs. Hela det här flyttprojektet går inte fort, men det går framåt. Skönt det.
Undrar förresten vem som komponerar pausmusik och hur man tänker då. Sus, sjuor och oförarliga basgångar hela vägen?
Nu har jag packat ner hela min bokhylla i banankartonger och häpnar över hur mycket smågrejer man lyckas samla på sig på ett par år. Klädkammaren är tom sånär som på skor och lite lakan och grejs. Hela det här flyttprojektet går inte fort, men det går framåt. Skönt det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)