Perfect weather to fly

Om ett tag kommer pappa och hämtar mig, för att skjutsa mig till flygplatsen. Sen ska jag sitta där och vänta, kanske läsa min bok eller köpa lite godis. Eller både och! Sen ska jag gå på planet, och då måste jag ha ätit upp godiset, annars får jag inte vara med.

Igår fick jag sjunga igenom mina låtar inför en fin samling människor. Det var faktiskt väldigt läskigt att sjunga för folk jag känner, men jag tror att det var bra att ha provat på så jag inte blir helt chockad imorgon. Och det bästa med det var nog att många som lyssnade hade så bra konstruktiva kommentarer, vilket dels är bra eftersom det ger mig saker att tänka på, men också för att det blir så tydligt att de faktiskt bryr sig, vilket känns jättehärligt. Jag vet inte hur pass sentimental jag verkar utåt, men jag blir väldigt lätt rörd. Som igår, eller som när jag var stadsmusikant och fyllde år sista dagen, och mina bandkompisar hade bakat födelsedagsfika. Jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv, men jag blev jätteglad. Rörelse, mina vänner! Rörelse.

Leksaksbil

Jag sitter här och tänker att jag är så trött att världen liksom flyttar på sig runt mig. Och ändå sitter jag kvar. Det måste vara någon slags störning.

In other news kan jag meddela att klädbytardagar är bra saker. En kvinnas trasor är en annans finklänning, ju. Nästan iallafall. Fast så värst många finklänningar fyndade jag inte, men däremot ett par jeans. Var inte det lite otippat?

Okej, jag går väl och lägger mig då. Imorgon är det dags att hitta fokus.

Aspirerat T

I helgen klädde jag ut mig, fast ganska måttligt. Jag hade lite för långt hår, och lite för få skinnjackor (läs: ingen skinnjacka alls) för att vara en riktigt bra Grease-snubbe. Och kanske lite för mycket smink. Inte för att jag hade mycket, men det bästa hade ju varit inget alls. Men det är alltid lite svårt det där, för när man klär ut sig till någon som inte borde ha smink känner man sig lite för vardaglig på festen. Så är det. Det är mitt återkommande problem när jag klär ut mig till män (bonnläpp, Anders Borg, Danny Zuko-ish). Jag känner mig inte lika festlig utan en ordentlig sminkning, helt enkelt, och då duger inte skäggskugga.

Jag har märkt att jag verkligen gillar att slå på stort när jag ska på fest, även om det bara är middag hos nån. Kanske inte balklänning, men till exempel min paljettjacka använder jag gärna när jag får chansen. Eller den dära lila, trettitalsaktiga klänningen.

På tisdag åker jag till Karin, och sen kommer jag inte hem förrän tisdagen därpå. Det blir nog episkt, som vanligt!

Tove kan grejer

Nu har jag arrangerat fame-låten. Jag är nämligen bäst. Men jag är inte heller den som är den, så därför ska jag nu, i äkta svensk/kvinnlig anda förminska mig själv och min prestation genom att säga att det faktiskt inte var så mycket att göra. Jag hittade en ackordanalys, och sen så bara gjorde jag så det lät okej. Och jag arrade en fras, som sedan går i repris tre gånger. Om ni hört låten vet ni vad jag menar. Och om ni inte hört låten får det mig att tro att ni bor i en grotta nånstans. Eller under en liten, liten sten. <--- Tänk er den meningen i Job Anderssons röst så blir det roligt.

Linnea och Karin frågade förresten vilken färg det blev på min iPod. Svaret är lila, för de hade bara lila, svarta och rosa inne. Anton hade redan den svarta, och den rosa... nej. Så lila it is. Den är fin, och väldigt liten. Jag nästan tappar bort den i fickan.

Nu ska jag plocka ur diskmaskinen och sen dricka te.

Attans bananer

Egentligen borde man inte köpa något annat än rättvisemärkta bananer. Men gör man det? Nej. Det är också spännande hur chiquita numera kallar sig "rainforest alliance certified" bara för att få ha ett grönt klistermärke på bananen. För det måste väl vara den funktionen märket har? Att verka som om det finns någon vänlighet någonstans? Men vi behöver inte bry oss om löner och arbetsvillkor om vi ser till att rädda några träd. Skönt det då.

Men hjälp vad cynisk jag blev. Det var då verkligen inte meningen. Jag skulle bara blogga och berätta att jag är fri som en fågel och just nu lite lagom nervös inför sökningarna. Men det överskuggas lite av att världens bästa syster kommer om mindre än en vecka. Whohoo! Vi ska riva upp det, var så säkra.

Sen råkade Sofia och jag beställa biljetter till Salem al Fakir på konserthuset på fredag. Massiv pepp där också! Kanske lite nackont med tanke på plasterna, men det kan det vara värt.

Nu öva och snart sushi. Livet är härligt.

Första generationen

När jag var sjutton år köpte jag en mp3-spelare. En första generationens iPod mini. Igår föll densamma i golvet, och klickhjulet slogs in så att det inte gick att trycka på längre. Idag köpte jag en ny iPod. Nano, den här gången. Jag kommer sakna min gamm-iPod. Fatta att den höll laddningen lika bra efter fem år som när den var helt ny. Jag tror jag hade tur med den (tekniskt sett skickade jag faktiskt in min första iPod, eftersom den inte höll laddningen mer än en halvtimme, men sen fick jag en helt ny mig tillskickad).

Vi får se om jag slänger min gamla. Jag är inte så säker. Är det materialistiskt att fästa sig vid saker, eller är det när man vill ha en massa saker som man är materialist? Jag är nog materialist oavsett vilken av de två definitionerna man väljer, i och för sig.

Induktionera mera

Idag, mina käraste syskon är dagen och natten lika långa. Och imorgon är dagen unset längre än natten. Är inte det smått fantastiskt så säg? därför lyssnar vi på Salem al Fakirs "it's true" och dricker en newcastle. Skål för våren!

Men Karin, vad gör du nuförtiden som gör att du hänger ovanligt mycket på facebook men inte verkar ha något vettigt att säga? Jo! jag kämpar på med den jämarns bildboken som ska bli klar till tisdag. Jag kommer sannolikt att lägga ut bilder när jag är klar med eländet. Men just det! Framsida också.. phu.. Det går verkligen så mycket långsammare än jag trodde det skulle göra. Och idag har jag ändå jobbat största delen av dagen. Förutom den där svängen till stan för att hämta upp steg ett av två i projektet "ha något slags klaviatur hemma" som jag har jobbat på i smyg sen jag flyttade hit. Steg två händer förhoppningsvis i veckan. EFter tisdag, mind you.

Nu hör jag er klaga över att om jag har så himla mycket att göra, vad gör jag då här? Jo, jag äter faktiskt lite middag tillsammans med min öl. Äta får man göra. Faktiskt.