Eftersom jag ändå bara latar mig...

... kan jag väl lika gärna lägga upp bilder från Nice! Bättre sent än aldrig, visst är det så man säger?

Här är Tina, precis när jag hade kommit till stan. Det var varmt där, och jag var lite trött. Men jag fick ta en tupplur i den underbara bäddsoffan, sen var jag nöjd och glad!

Medelhavet, vid vilket vi solade! Lite försiktigt, i alla fall.

På väg upp till ett ställe som jag inte minns hur det stavas, men det uttalas "Kollin dy schattå". Så nu vet ni det.
Väl däruppe kunde vi se hela Nice, i princip. Det var lite disigt, men det gjorde inte så mycket. Typ längst bort där på kustremsan landade en massa plan titt som tätt.
Den här bilden har jag försökt redigera så att den skulle se ut ungefär som det faktiskt gjorde när vi stod där. Min lilla kompaktkamera har kanske inte den bästa färgåtergivningen i mannaminne. Men det var faktiskt så här mättade färger i verkligheten, om inte mer!
Sedan traskade vi nedåt igen. Jag njöt i fulla drag av galna koltrastar och blomdoft.

Vi utforskade gränder också. Det var skojigt! En del husväggar hade fönster som bara var påmålade, men det märktes bara om man kollade riktigt noga.

Vi åt en stor glasscoupe. De flesta som känner mig lär också veta att jag inte är nån glassentusiast, men den här slank ner, vill jag lova.

Sista kvällen gjorde vi zucchinisoppa till Tinas kursare, som hade varit på studiebesök under dagen. Tina skolkade för att vara med mig, det tyckte jag var fint av henne.

Och sist men inte minst fotograferade jag den här underbart fula griskoppen! Stackars liten.

Reserutt

Nu har jag suttit och ritat in hur jag rest nu under veckan. Jag har fortfarande inte räknat ut hur många timmar hela grejen tog, men det var ett tag.

Röda strecket är första resan ner, lila strecket är från Arvika till Vadstena, och det rosa strecket är hem igen.
Klicka på bilden för att se i fullskala! Det kan behövas.

En vacker bild

Det är ett sånt simpelt nöje, men så otroligt roligt.

Vi borde egentligen ha den här bilden som ny header, tror jag! Våra sanna jag.

Weee

Igår kväll landade jag i Umeå igen, efter en långhelg i Nice. Min väska blev kvar i Köpenhamn, men den har kommit hem nu. Snart kommer lite bilder, för jag försökte verkligen ta några! Jag är dålig på att komma ihåg att fota annars. Jag ska bara ladda över dem först, och så.

Till rivieran!

Jomen så att. Helt okej.

För övrigt är Karin i Israel/Palestina just nu, på nån sorts körturné tror jag det var. Det är långt bort.

Imorgon ska jag åka Stockholm - Köpenhamn - Nice. Jag beställer taxi till halv sex. Alltså 05.30. Det är helt stört tidigt, men det ska jag nog överleva. Jag är i alla fall bra på att stiga upp. På planet får man kontinental frukost, vad det nu egentligen innebär. Och så tar jag med mig två böcker (Norweigan Wood av Haruki Murakami och Emma av Jane Austen), och laddar min iPod med podcasts. Nu börjar jag få lite resfeber, men jag tror att det kommer bli roligt!

Här var det hår, hår var det här!

Idag var jag hos frisör och klippte mig. Det var fascinerande, för min frisör lyckades få det att se längre ut fast hon ju hade tagit bort och inte lagt till hår. Så kan det gå!

Seriös på bild? Jag? Vad tror du om mig, egentligen?

När jag fick se nacken i spegeln utbrast jag ett alldeles uppriktigt "Men! Gud vad gulligt!", för det var liksom det första som dök upp i huvudet. Sjukt gullig nacke. Det blev sådära uppvikt eftersom hon blåste med hårtork underifrån, och småfixade med plattång efteråt. Sen sa hon åt mig att spara ut, så blir det mer av en kort bob nästa gång jag klipper mig (eller, sa åt mig och sa åt mig, jag får väl göra som jag vill, men jag brukar göra det hon föreslår). Jag är peppad!

Kontakt

Igår skrev Linnea ett superfint inlägg om mig. Med tillhörande bildspam. Jag fick lite hjärtsnörp, på ett bra sätt. Hon är fin. Jag har skrivit om det tidigare, men jag är hemskt lättrörd. Fina gester gör mig till en liten känsloklump, men det märks nog inte så mycket utåt alla gånger.

Känslor är lite jobbigt ibland. Det är svårt att veta hur man ska uttrycka att man verkligen bryr sig om en annan människa, det är svårt att säga något om det överhuvudtaget. Det är en sak som jag verkligen gillar med bloggar, och all social media som överfaller oss nuförtiden. Sånt där är förstås olika från person till person, men när en människa skriver i till exempel en blogg om någon annan människa de bryr sig om, då tycker jag att det är hemskt fint. För det är inte så jäkla lätt att säga eller visa alla gånger, och då finns bloggar och Facebook och jag vet inte allt som hjälpmedel, för oss som är lite socialt inkompetenta och som har lite svårt med våra känslouttryck.