Mycket riktigt

Över jul skällde Anton ut Karin och mig lite lätt för att vi är så dåliga på att skriva här, och det är ju helt sant. Väl rutet, käre bror! Jag kan inte tala för Karin, men jag ska försöka bättra mig.

Så, bara en liten uppdatering om läget: Jag flyttar från trappuppgång A till trappuppgång B, men det är lite som mamma sa när vi faktiskt talade i telefon som hastigast; det är lätt att skjuta upp, just eftersom det ju är en så himla enkel flytt. Tanken är att Karin ska komma över och hjälpa mig bära grejer, men det är ju lite som att allt måste hända samtidigt. Eller, allt jag behöver i vardagen måste flyttas över, i alla fall.

Annars har jag snöat in på 30 Rock. Det är ju lite så jag jobbar. Insnöat, alltså. Jag har funderat på det där med hur olika tv-serier får en nördstämpel, medan andra inte får det lika lätt. Exempel: jag har nu sett *mummel mummel* antal avsnitt av 30 Rock de senaste dagarna, men det finns inte en nördstämpel att få. Jämför detta med om jag hade sett lika många avsnitt av typ Game om thrones på lika många dagar. Det klingar liksom helt annorlunda. Då tänkte jag att det kanske har att göra med att Game of Thrones utspelar sig i en annan värld. MEN då kom jag att tänka på Sherlock, som faktiskt utspelar sig i nutida London, men som nog i allra högsta grad går alldeles utmärkt att nörda in sig på. Å andra sidan, Sherlock Holmes-nörderi är inget som sprungit fram i samband med just denna tv-anpassning. Fråga bara Stephen Fry!

Annars har jag fått längre hår, och inte skrivit klart min uppsats. Så då vet ni!

Nu ska jaaaaag... Äh, jag vet inte. Kanske duscha.

Skrivpaus

Idag är dagen då Tove skriver debattartikel om föräldraförsäkring. Jojomen. Det känns inte lika oöverstigligt nu som det gjorde igår kväll när jag försökte somna. För en stund sen ställde jag ett alarm, och bestämde att jag skulle skriva ordentligt den halvtimmen. Det gick faktiskt rätt bra, jag tror jag klämde ur mig 400 ord som knappt ens är ordbajsiga. Riktiga argument och allt! Nu ska jag äta en hummus-macka och göra en gegga som jag kan kalla lunch.

En sak jag har tänkt på idag: det är byggarbetare på min innergård, de håller visst på och dränerar nåt eller vad det nu är. Det fascinerar mig att det som är deras arbetsplats är min hemvist, och att vi antagligen tänker på samma utrymme på helt olika sätt. (Hej, jag är kanske socialpsykolog nånstans därinne ändå.)

Gamm-video

Det här är från första gången jag försökte spela in mitt bidrag till Virtual Choir, men som ni kanske redan misstänkte blev det inget av med videon just då. Min favoritdel är när jag flyttar laptopen framåt samtidigt som jag kommer närmare (ungefär vid 0:30) - det är som en Hitchcock-zoom, fast tvärtom!

Demonstration av boklampa

Boklampa, oklampa, klampa, lampa, ampa, mpa, pa, a. from Tove Lundström on Vimeo.

Jag skulle visa Tina hur boklampan fungerade, och det är henne jag pratar med i telefonen. En baby-geth, tycker jag!

Que frío

Alltså, den här lägenheten. Jag gillar den verkligen. Stor, fin, inte alls särskilt lyhörd. En nackdel, dock: Det är så jäkla kallt. Antagligen har hyresvärden inte slagit på värmen än. Jag har ingen termometer, men jag skulle tippa på temperaturen ligger runt 19 grader, kanske. Det låter inte så hemskt kallt, men det är så överallt, hela tiden, och det blir väldigt kallt i fingrar och tår vill jag lova. Nu har jag lånat en fleecepläd av Sofia som jag har ovanpå mitt (tjocka!) täcke, men jag kan inte peta ut fötterna i luften, för då blir de kalla. Att frysa är det jag tycker sämst om. Så det är ganska bajsigt (ursäkta det formella språket).

Men annars då, vad ska jag skriva, vad ska jag ta... Karin är i Jönköping, Sofia är i Bulgarien, och jag är ensam hemma. Jag köpte popcorn idag. Funderade även på att svänga förbi systemet och köpa öl, men det kändes liksom sorgligare att dricka öl själv än att inte dricka öl alls, så det fick vara.

Igår fick jag även veta att jag (eller, både Sofia och jag) kommer att bo här till allra senast sista september (nästa år, alltså), för den här sortens andrahandskontrakt innebär att det inte kan övergå till dem som det är uthyrt till. Eftersom jag är den jag är tar jag förstås ut allt det jobbiga i förväg, och börjar gruva mig inför packning, flyttlass (typ "vem ska köra? Var ska jag ha mina saker? Var ska jag BO? D:") och alla såna där trevliga grejer. Men jag försöker lugna ner mig, det är ju ingen som mår bättre av att jag håller på sådär.

Pippiskor

Höstskor! Såna här kan man använda i den här staden, faktiskt. Ganska länge också. De är fina! Och väldigt Pippi Långstrump-esque.

Nu blir det mat. Möööööp.

Whiskeydarr

Bra musik med halvmysig video.

Utslagen

Vilken dag, alltså. Först vaknade jag av mig själv nästan exakt klockan nio på morgonen, och satte mig och åt långsam frukost medan jag tog en runda på Internet. När jag fortfarande höll på och såsa runt ringde det från institutionen för kulturvetenskap (eller vad den nu hette), och jag fick frågan om jag var intresserad av en plats på genusvetenskap A på GU. Så då sa jag att jo, det var jag (för det hade jag liksom bestämt mig för att jag skulle säga om de ringde upp), och sen fick jag veta att de, eller jag också nu då, hade föreläsning klockan 12. Alltså, en halvtimme senare. Och just det, examinerande seminarium mellan 15 och 17. Det kändes som en bra idé att snabbt bilda mig en uppfattning om kursen, så jag skyndade mig iväg (osminkad, otandborstad för att jag hade glömt köpa tandkräm, oörhängessmyckad) och var väl ändå bara typ 40 minuter sen, vilket helt ärligt kändes som en bedrift.

Så pang boom bara släpptes jag ner i en föreläsning som jag faktiskt ändå kände mig väldigt hemma i. Hirdman och Connell, liksom. Frågan är ju om jag känner mig för hemma, om det är onödigt mycket upprepning. Jag har inte bestämt mig än.

Det hela kändes i vilket fall helt surrealistiskt, eftersom jag inte haft någon som helst tid att förbereda mig på att jag skulle plugga. Det kändes mest som ett studiebesök. Jag snappades upp av min tilldelade basgrupp, och de var snälla och lät mig titta på anteckningarna de hade gjort inför seminariet, vilket fick till följd att jag kunde vara med och alltså slapp göra restuppgift. Det var lite intressant att redovisa kapitlet i tvärgrupp, men det gick bra.

Sen hem i något sorts halvmedvetet tillstånd. Jag glodde på saker utan att riktigt se, och försökte tänka på hur jag gör nu. Jag vet inte ens vad jag vill. Vill jag plugga? I vilket fall tänker jag söka de jobb jag redan har spanat in, för det känns bra. Extrajobb kommer ju dessutom väl till pass, även om jag väljer att studera på heltid.

När jag kom hem hade det börjat regna rätt ordentligt, men Sofia och jag tog oss hem till Karin där vi fick middag innan körrepet med. Rachmaninov sjöngs, starkt. Mina öron pep lite under kvällen. Efter repet gick en del av kören till en krog vid Redbergsplatsen, alltså nära där jag bor. Jag gick också dit, för det kändes trevligt. Det var alldeles rätt gjort, kan jag meddela så här i efterhand!

Och nu är det nu. Jag dricker te, Sofia rotar i sina lådor.

Förresten, igår var jag nog tröttare än jag förstod; jag somnade med iPoden i handen och utan att ha hunnit släcka jordgloben. Sen vaknade jag inte förrän vid femtiden på morgonen, och först då lade jag ifrån mig mp3-spelaren och släckte. Out like a light, helt enkelt.

Nu är det sovdags igen. Jag gör ju inget annat, känns det som.

Jag blev liksom tvungen

I Göteborg kan man kliva in på Science Fiction-bokhandeln. Där kan man köpa en sån här grej. Så då gjorde jag det. Weee!

På västkusten

När det blåser längs med avenyn så blåser det verkligen. Överhuvudtaget är den här stan jätteblåsig. Men jag vänjer mig nog.

Idag har jag några uppdrag som Karin har sagt åt mig att göra, typ ta mig till Hagabion och hämta ett program. Och så skulle jag visst till både stadsteatern och operan och hämta program också, fast det är inte så krångligt för jag vet ju mycket väl var de ställena är. Däremot är jag inte säker på vilken spårvagn jag ska ta... Kanske en etta eller trea till brunnsparken, och en femma en bit upp på avenyn? Det kanske är en onödig omväg.

Men hur som helst, här är jag i alla fall. Det är lite bajsigt att jag inte får plugga, måste jag då säga, för det hade varit så perfekt. Vad gör man när man inte pluggar? Jag hoppas att jag får vara med i HKK, då har jag en kör. Det är en bra början. Posten får jag kanske jobba på, men jag vet inte, jag tycker det är svårt att lära känna folk man jobbar med. Det beror kanske på att jag fortfarande inte riktigt fattar vilken nivå det sociala ska ligga på när man är på jobbet. Antagligen är det olika från ställe till ställe.

I eftermiddag ska jag ringa processledaren för kväll/natt, och se om jag kan få typ skicka in ett CV. Då måste jag i och för sig skriva ett CV också, men det är nog rätt fort gjort.

Hej och hå, bildbomb!

Nu är sommaren nästan slut. Syskonen är som vanligt dåliga på att blogga. Egentligen borde man inte ens tala om den saken, för vi vet det ju vid det här laget. Och det är inte roligt att börja varje inlägg med en ursäkt. Det är som när jag skrev dagbok, och det blev inte så ofta. Nästan varenda gång jag skrev började jag med att be min dagbok om ursäkt. Någon måtta får det faktiskt vara på empatin. Men å andra sidan, när det är en blogg man skriver i finns det (förhoppningsvis) en aldrig så liten läsarkrets någonstans i sajberspejs.

Men okej, nu kommer några (läs: en massa) bilder från sommarens äventyr! Som vanligt kan man klicka för fullstorlek.

Det spelades Munchkin på altanen, och Anton smög bland växtligheten och tog bilder på ett lagom obehagligt sätt.

Det åktes nattåg till Östergötland.

Det var pigga människor som klev av tåget.

Humpen, där kusinbarnet Elsa livade upp.

Karin tog den här bilden på mig för att jag skulle se hur förfärligt fult klädd jag var. Men jag vet inte det, jag. Det har nåt visst.

Det här kan vara den roligaste bilden. Om inte annat för att den ser så hemsk ut.

Jag fyllde år och fick bullar, tårta och presenter.
H&M-katalogen analyserades grundligt.
Exklusiva framträdanden av Singin' in the rain.
Vedstaplande.
Vedstaplande.
Vedstaplande.
Bad.

Mer bad.
Sovjetisk propaganda. Det är ju sånt som händer.

Mumsiga kantareller.
På hemvägen lekte två trötta töser med blixten.
Sen kom vi hem, och Anton fyllde 20 och var snygg.
Sen var det helt plötsligt bröllop! Josefin...
... och Tina var också där.
Och så huvudpersonerna, så klart; Cecilia och Maxim.

Sen var det nu!

Mass Effect

På detta vis såg jag ut när det dök upp en stor plot twist i Mass Effect. Men jag ska inte säga vad som hände, för det är alldeles för invecklat. Och förresten är det roligare att spela själv!

Föräldrarna Firar Födelsedagar

Föräldrarna till syskonen som skriver på den här bloggen fyller år rätt nära inpå varandra. Förra torsdagen, alltså den 9:e, fyllde pappan år (52 sådana).
Igår, den 15:e, fyllde mamman år (55).

Krattis!

Män härräguuud nanting se många pären! Jag gör mat, och jag är matpessismist. Eller hur ska man säga, jag gör alltid för mycket mat. Och att jag först pratar med mamma om mängder och att hon är ungefär likadan hjälper inte riktigt. Mamma säger 12 potatisar, jag tar typ två till, men egentligen hade kanske 10 räckt. Hindsight is 20-20, som de säger, men det där amerikanska optiksystemet har jag då aldrig förstått mig på.

Idag har jag köpt biljetter till midnattspremiären av Harry Potter! Vi tre syskon ska gå, så klart. Egentligen hade jag tänkt att jag skulle gå med typ Karin, Anton, Josse, Tina, och jag vet inte hur många, men det fanns inte tillräckligt många platser (och tre platser hängde ihop som mest), och jag ville ju gå på midnattspremiären. Jag får helt enkelt gå igen med vännerna! Måste bara sticka klart Hufflepuffhalsduken, sen är förberedelserna klara. Och eventuellt hitta lite Hogwarts-aktiga kläder. Hufflepuffslips? Jag känner själv att det här skulle kunna spåra ur ordentligt.

---

ETA: Tove mitt i matlagningen.

Eftersom jag ändå bara latar mig...

... kan jag väl lika gärna lägga upp bilder från Nice! Bättre sent än aldrig, visst är det så man säger?

Här är Tina, precis när jag hade kommit till stan. Det var varmt där, och jag var lite trött. Men jag fick ta en tupplur i den underbara bäddsoffan, sen var jag nöjd och glad!

Medelhavet, vid vilket vi solade! Lite försiktigt, i alla fall.

På väg upp till ett ställe som jag inte minns hur det stavas, men det uttalas "Kollin dy schattå". Så nu vet ni det.
Väl däruppe kunde vi se hela Nice, i princip. Det var lite disigt, men det gjorde inte så mycket. Typ längst bort där på kustremsan landade en massa plan titt som tätt.
Den här bilden har jag försökt redigera så att den skulle se ut ungefär som det faktiskt gjorde när vi stod där. Min lilla kompaktkamera har kanske inte den bästa färgåtergivningen i mannaminne. Men det var faktiskt så här mättade färger i verkligheten, om inte mer!
Sedan traskade vi nedåt igen. Jag njöt i fulla drag av galna koltrastar och blomdoft.

Vi utforskade gränder också. Det var skojigt! En del husväggar hade fönster som bara var påmålade, men det märktes bara om man kollade riktigt noga.

Vi åt en stor glasscoupe. De flesta som känner mig lär också veta att jag inte är nån glassentusiast, men den här slank ner, vill jag lova.

Sista kvällen gjorde vi zucchinisoppa till Tinas kursare, som hade varit på studiebesök under dagen. Tina skolkade för att vara med mig, det tyckte jag var fint av henne.

Och sist men inte minst fotograferade jag den här underbart fula griskoppen! Stackars liten.

Reserutt

Nu har jag suttit och ritat in hur jag rest nu under veckan. Jag har fortfarande inte räknat ut hur många timmar hela grejen tog, men det var ett tag.

Röda strecket är första resan ner, lila strecket är från Arvika till Vadstena, och det rosa strecket är hem igen.
Klicka på bilden för att se i fullskala! Det kan behövas.

En vacker bild

Det är ett sånt simpelt nöje, men så otroligt roligt.

Vi borde egentligen ha den här bilden som ny header, tror jag! Våra sanna jag.

Weee

Igår kväll landade jag i Umeå igen, efter en långhelg i Nice. Min väska blev kvar i Köpenhamn, men den har kommit hem nu. Snart kommer lite bilder, för jag försökte verkligen ta några! Jag är dålig på att komma ihåg att fota annars. Jag ska bara ladda över dem först, och så.

Till rivieran!

Jomen så att. Helt okej.

För övrigt är Karin i Israel/Palestina just nu, på nån sorts körturné tror jag det var. Det är långt bort.

Imorgon ska jag åka Stockholm - Köpenhamn - Nice. Jag beställer taxi till halv sex. Alltså 05.30. Det är helt stört tidigt, men det ska jag nog överleva. Jag är i alla fall bra på att stiga upp. På planet får man kontinental frukost, vad det nu egentligen innebär. Och så tar jag med mig två böcker (Norweigan Wood av Haruki Murakami och Emma av Jane Austen), och laddar min iPod med podcasts. Nu börjar jag få lite resfeber, men jag tror att det kommer bli roligt!

Här var det hår, hår var det här!

Idag var jag hos frisör och klippte mig. Det var fascinerande, för min frisör lyckades få det att se längre ut fast hon ju hade tagit bort och inte lagt till hår. Så kan det gå!

Seriös på bild? Jag? Vad tror du om mig, egentligen?

När jag fick se nacken i spegeln utbrast jag ett alldeles uppriktigt "Men! Gud vad gulligt!", för det var liksom det första som dök upp i huvudet. Sjukt gullig nacke. Det blev sådära uppvikt eftersom hon blåste med hårtork underifrån, och småfixade med plattång efteråt. Sen sa hon åt mig att spara ut, så blir det mer av en kort bob nästa gång jag klipper mig (eller, sa åt mig och sa åt mig, jag får väl göra som jag vill, men jag brukar göra det hon föreslår). Jag är peppad!