Nu har jag genomgått en av de stora initieringsriterna för att få kalla mig en Vuxen Människa. Nej, ni behöver inte vara oroliga, jag har inte tagit något körkort. Så vuxen blir jag knappast i brådrasket. Jag har däremot klarat mig igenom en magsjuka alldeles på egen hand. No need to go inte detail, men det var inte roligt. Jag ringde till modern någon gång på morgonkvisten och fick lite råd och kuschning över telefonen. Det var bra.
Ungefär i samma veva skickade jag ett sms till min bästa vän där jag bad henne försöka överkomma smittoskräcken och handla lite blåbärssoppa och fil till mig. Det gjorde hon! Hur fantastiskt är inte det, att ha en vän som inte blinkar ens för magsjuka utan som kommer på en gång? Jag tror också att hon kan ha spelat en viktig roll i mitt tilllfrisknande för när hon åkt mådde jag bara bättre och åt t o m lite mat senare på kvällen.
Så, okejdå, jag var inte helt själv. Men nästan. Ett steg närmare vuxenlivet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar