Hallo, hier sint Bücher

Idag är det midsommarafton. Standing Man fick dock ingen krans i år heller, men någon gång ska det ske. Mark my words!

Däremot var vi hemma hos mormor och morfar på eftermiddagskaffe och tårta (vi tog dit tårtan och blev bjudna på kaffet, bra arrangemang tycker jag). Vi diskuterade matteinlärning, och hur det går till versus hur det borde gå till. Det var intressant. Fast efter en stund länsade jag bokhyllan lite smått istället. Jag fick med mig följande böcker;

Bränt barn av Stig Dagerman
Från mitt ekorrhjul av Nils Ferlin
Hemmet av Fredrika Bremer
Berättelserna av Torgny Lindgren
Hjortronlandet av Sara Lidman
Alberte och Jakob, Alberte och Friheten, Bara Alberte, samtliga av Cora Sandel

Jag tänker mig att jag med dessa böcker och Kafka på stranden av Haruki Murakami ska kunna hålla mig sysselsatt. Det är alltid lite svårt att veta exakt hur mycket läsning det kommer att bli av just den här sommaren. Nu var det rätt länge sen jag senast hade en riktig lässommar, det kanske kan bli lite halvers i år i alla fall. Det är ju faktiskt väldigt trevligt att läsa, men på senaste tiden har jag inte riktigt haft något tålamod. Jag vet liksom inte vad det är för sorts böcker jag vill läsa, och det gör ju onekligen läsandet lite krångligt.

En boksommar jag minns väldigt tydligt (även om jag inte minns vilket år det var) är den sommaren jag läste "Imorgon när kriget kom". Håhå jaja! Jag undrar om jag fortfarande skulle tycka att den var värd att ta sig igenom. Då gjorde jag i alla fall det, och det var länge den bokserien jag uppgav när någon frågade om mina favoritböcker. Smaka bara på titeln! Imorgon när kriget kom, det är ju så man får gåshud för mindre. Jag har nog alltid tyckt om att verka lite smart, även när mina jämnåriga knappast blev impade.

Ytterligare en bra boksommar var det året jag lånade en fet bok med samtliga Narnia-böcker i ordning. Det var faktiskt helt underbart. Väldigt lättläst och väldigt spännande. Annat än den där samtida Tolkien-gubben (skämt åsido, inget ont om Tolkien, men lättläst är han faktiskt inte).

Jag har aldrig läst några tvillingböcker, för jag fattade inte vitsen med dem. De var sjukt tråkiga, och jag kunde inte känna igen mig varken i konflikterna eller problemen i dem. Däremot läste jag en massa hästböcker, courtesy of syster Karin. Ska man vara petig kunde jag väl egentligen inte känna igen mig i problemen när Wonder fick kolik eller vad det var, heller, men av någon anledning gillade jag dem mycket bättre.


Detta inlägg avslutar jag med utvalda bilder från dagen.

Midsommartårta
Midsommarmorfar

(han skulle kunna vara skurken i en film om han såg ut så här på castingen)Midsommar-AntonMidsommar-Tove (med floppy hår)
Midsommar-mamma

Sen gick vi hem och åt sjukt mycket mat. Snipp snapp snut!