District 9

District 9 är utan tvekan den bästa filme jag sett under hela sommaren. Men just nu känner jag mig väldigt trött och utmattad, så jag ska försöka fatta mig ganska kort.

Själva handlingen och idén bakom den känns också helt genialisk. För de som fortfarande inte vet så tar de det utjatade temat om en rymdinvasion och vänder totalt på det genom att göra rymdvarelserna utsatta och sårbara medan människorna är de riktiga monstren i filmen. Jag tänker inte avslöja för mycket men människorna gör sig skyldiga till ganska vidriga och hemska brott under filmens gång.

En annan ganska häftig sak är att det inte finns en enda stor filmstjärna i den här filmen vilket gör att man lever sig in ännu mer än om man distraheras med nån stor kändis som stoppades in för att få fler att se filmen.

Sen får man förstås inte glömma att specialeffekterna och actionscenerna i filmen är helt makalösa för den relativt lilla budget (30 mil.) som man spenderat på filmen.

Jag skulle kunna skriva vidare om hur fantastisk den här filmen är, men det skulle inte kunna göra den rättvisa. Jag kan bara säga SE DEN! Så fort ni kan! Den är värd varenda öre av biljettpriset. Jag överväger starkt att se den en gång till. Och det är inte ofta jag gör det.

Nu så

Nu är inte alla syskon på exakt samma ställe längre, så vi kanske kan få igång lite aktivitet igen? Yes, please and thank you.

Här är dagens dos av gullighet.

Kattvalp (cat puppy (kitten)) from Tove Lundström on Vimeo.

Skriv, syskon! Skriv! Själv ska jag kanske ge mig på att spela Mirror's Edge. Men jag är dålig på't.

Javisst, ja!

Inom en snar framtid kommer det komma bilder från Stockholmsresan med pappa här på bloggen.

School's in

Imorgon börjar skolan igen. Det här är med andra ord den sista dagen på det sista sommarlovet jag nånsin kommer ha. Det är en ganska underlig tanke. Visst, effekterna märks inte direkt av nu men det känns ändå som en rätt stor grej.

Det är förmodligen också på grund av allt myndighetsblivande och sånt som jag har känt mig väldigt nostalgisk just denna sommar. Efter den här sommaren ska man ju ta studenten, flytta hemifrån, få ett jobb och försöka göra verklighet av de ambitioner man har satt upp åt sig själv. Då är det ju inte så konstigt att se tillbaka på den förhållandevis enkla tiden fram till nu då jag knappt har skänkt en tanke åt såna saker. Jag känner mig fortfarande inte direkt särskilt vuxen. Och det, i kombination med allt vuxenblivande som står runt hörnet, gör att jag känner mig väldigt motvillig till att börja skolan igen. Inte för att jag brukar gilla det särskilt mycket i vanliga fall.

Jaja, nu är det snart dags att gå och lägga sig medan systrarna tittar på West Side Story. Om några timmar kommer väckarklockans ljuva toner skära genom huvudet för första gången sen juni.
Lovely!

Moderatpiano

Jag tror att jag har underskattat syntar hela mitt liv. Jag tror att det är något slags arv från "riktig musik"-kulturen. Där är allt äkta. Vill man ha ljud av flöjt skaffar man någon som kan spela flöjt. Basta. Men varför bemöda sig när syntar är så praktiska? Och man kan ju modellera och trixa med musiken på helt andra sätt. De främjar elasticitet i ljud och uttryck i musiken. Det är ju bara roligt och kreativt. Jag har vänt kappan och diggar syntarna. Snart känner jag väl likadant om datorer på scen. Eller... det kanske dröjer lite..