Jag tror att jag har underskattat syntar hela mitt liv. Jag tror att det är något slags arv från "riktig musik"-kulturen. Där är allt äkta. Vill man ha ljud av flöjt skaffar man någon som kan spela flöjt. Basta. Men varför bemöda sig när syntar är så praktiska? Och man kan ju modellera och trixa med musiken på helt andra sätt. De främjar elasticitet i ljud och uttryck i musiken. Det är ju bara roligt och kreativt. Jag har vänt kappan och diggar syntarna. Snart känner jag väl likadant om datorer på scen. Eller... det kanske dröjer lite..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar