Imorgon börjar skolan igen. Det här är med andra ord den sista dagen på det sista sommarlovet jag nånsin kommer ha. Det är en ganska underlig tanke. Visst, effekterna märks inte direkt av nu men det känns ändå som en rätt stor grej.
Det är förmodligen också på grund av allt myndighetsblivande och sånt som jag har känt mig väldigt nostalgisk just denna sommar. Efter den här sommaren ska man ju ta studenten, flytta hemifrån, få ett jobb och försöka göra verklighet av de ambitioner man har satt upp åt sig själv. Då är det ju inte så konstigt att se tillbaka på den förhållandevis enkla tiden fram till nu då jag knappt har skänkt en tanke åt såna saker. Jag känner mig fortfarande inte direkt särskilt vuxen. Och det, i kombination med allt vuxenblivande som står runt hörnet, gör att jag känner mig väldigt motvillig till att börja skolan igen. Inte för att jag brukar gilla det särskilt mycket i vanliga fall.
Jaja, nu är det snart dags att gå och lägga sig medan systrarna tittar på West Side Story. Om några timmar kommer väckarklockans ljuva toner skära genom huvudet för första gången sen juni.
Lovely!
3 kommentarer:
Vad fint du skrev det här inlägget! Så bra flyt i det, liksom. Även tänkvärda funderingar.
Jag håller med Tove. Mer sånt här, tack :)
Välformulerade tankar, det här! Du är en klok ung man!! :-)
Skicka en kommentar