I helgen klädde jag ut mig, fast ganska måttligt. Jag hade lite för långt hår, och lite för få skinnjackor (läs: ingen skinnjacka alls) för att vara en riktigt bra Grease-snubbe. Och kanske lite för mycket smink. Inte för att jag hade mycket, men det bästa hade ju varit inget alls. Men det är alltid lite svårt det där, för när man klär ut sig till någon som inte borde ha smink känner man sig lite för vardaglig på festen. Så är det. Det är mitt återkommande problem när jag klär ut mig till män (bonnläpp, Anders Borg, Danny Zuko-ish). Jag känner mig inte lika festlig utan en ordentlig sminkning, helt enkelt, och då duger inte skäggskugga.
Jag har märkt att jag verkligen gillar att slå på stort när jag ska på fest, även om det bara är middag hos nån. Kanske inte balklänning, men till exempel min paljettjacka använder jag gärna när jag får chansen. Eller den dära lila, trettitalsaktiga klänningen.
På tisdag åker jag till Karin, och sen kommer jag inte hem förrän tisdagen därpå. Det blir nog episkt, som vanligt!
1 kommentar:
Men när man sjunger på italienska är det bra att inte aspirera för mycket på sina T:n.
Episkt är bara förnamnet, för övrigt.
Skicka en kommentar