Nu har jag arrangerat fame-låten. Jag är nämligen bäst. Men jag är inte heller den som är den, så därför ska jag nu, i äkta svensk/kvinnlig anda förminska mig själv och min prestation genom att säga att det faktiskt inte var så mycket att göra. Jag hittade en ackordanalys, och sen så bara gjorde jag så det lät okej. Och jag arrade en fras, som sedan går i repris tre gånger. Om ni hört låten vet ni vad jag menar. Och om ni inte hört låten får det mig att tro att ni bor i en grotta nånstans. Eller under en liten, liten sten. <--- Tänk er den meningen i Job Anderssons röst så blir det roligt.
Linnea och Karin frågade förresten vilken färg det blev på min iPod. Svaret är lila, för de hade bara lila, svarta och rosa inne. Anton hade redan den svarta, och den rosa... nej. Så lila it is. Den är fin, och väldigt liten. Jag nästan tappar bort den i fickan.
Nu ska jag plocka ur diskmaskinen och sen dricka te.
2 kommentarer:
TE! Ge miiiiig!! Vi ska dricke minst en liter om dan när du kommer hit.
puss!
Ha, min pappa köpte den rosa!
Skicka en kommentar