Hej och hå, bildbomb!

Nu är sommaren nästan slut. Syskonen är som vanligt dåliga på att blogga. Egentligen borde man inte ens tala om den saken, för vi vet det ju vid det här laget. Och det är inte roligt att börja varje inlägg med en ursäkt. Det är som när jag skrev dagbok, och det blev inte så ofta. Nästan varenda gång jag skrev började jag med att be min dagbok om ursäkt. Någon måtta får det faktiskt vara på empatin. Men å andra sidan, när det är en blogg man skriver i finns det (förhoppningsvis) en aldrig så liten läsarkrets någonstans i sajberspejs.

Men okej, nu kommer några (läs: en massa) bilder från sommarens äventyr! Som vanligt kan man klicka för fullstorlek.

Det spelades Munchkin på altanen, och Anton smög bland växtligheten och tog bilder på ett lagom obehagligt sätt.

Det åktes nattåg till Östergötland.

Det var pigga människor som klev av tåget.

Humpen, där kusinbarnet Elsa livade upp.

Karin tog den här bilden på mig för att jag skulle se hur förfärligt fult klädd jag var. Men jag vet inte det, jag. Det har nåt visst.

Det här kan vara den roligaste bilden. Om inte annat för att den ser så hemsk ut.

Jag fyllde år och fick bullar, tårta och presenter.
H&M-katalogen analyserades grundligt.
Exklusiva framträdanden av Singin' in the rain.
Vedstaplande.
Vedstaplande.
Vedstaplande.
Bad.

Mer bad.
Sovjetisk propaganda. Det är ju sånt som händer.

Mumsiga kantareller.
På hemvägen lekte två trötta töser med blixten.
Sen kom vi hem, och Anton fyllde 20 och var snygg.
Sen var det helt plötsligt bröllop! Josefin...
... och Tina var också där.
Och så huvudpersonerna, så klart; Cecilia och Maxim.

Sen var det nu!

Strimla, men smakfullt

Yiggedi-yo, jag redigerar bilder, fast jag borde väl läsa. Risken är överhängande att jag faller i samtliga fallgropar som finns när man redigerar bilder, men skitsamma. Jag var för feg för att testa när jag var i rätt ålder, så this is me making up for lost time. Ungefär som att jag aldrig hade någon fjortisfylla, så det kommer väl när jag är runt 30. Se fram emot det!

Den här bilden är från Urkult. Det är Karin på den, för den som inte visste.
Jag har egentligen inte gjort så mycket med den; dragit ner mättnaden lite och lagt på ett ljusgult filter. Jag tycker det blir mysigt så. Fast den här bilden var fin även innan jag var och petade på den.

Det här är Anton. Jag har höjt kontrasten yttepytte, och lagt på lite brunt filter, for that sun kissed look. Jag gillar filter, det är skoj när man inte har några riktiga.

Det här är Åsa et moi. Även denna bild var fet innan jag gjorde nåt med den, men nu är den än fetare. Jag la på en.. orange? ton, tror jag. Kära dagbok, idag har jag upptäckt hur kul det är att lägga på toner. Hur kul är det? Jättekul!

Det här är Karin. Hon är rent allmänt knäpp, och rent specifikt svartvit. Jag använde svartvit med färgfilter-redigering, och det är värsta kul, för det blir liksom världens skillnad, allra mest mellan grönt och rött filter, så klart (du kan väl din färgcirkel?). Här använde jag ett ljusgrönt filter. Kanske borde jag ha använt det mörkgröna, för ansiktet blev lite väl utsuddat, eller vad man ska säga.

Här har jag bara typ jag vet inte. Det blir grått mot kanterna, och så är det färger i mitten. Dimmigt och mysigt värre.

Så, nu är min redigeringsskola klar för idag. Kom ihåg, barn - det blir aldrig fel med redigering!

(disclaimer: jo, det kan bli jättefel. Man kan se ut som att man har smör i fulla ansiktet när nån är framme och ska retuschera för allt vad den är värd, och så använder de smudge-tool och man tror att man ska gå sönder inombords. Lite finnar och ojämnheter har väl ingen dött av.)

Okej, nu lunch, sen läsa om folkhemmet. Whoop-dee-doo.