... kan jag väl lika gärna lägga upp bilder från Nice! Bättre sent än aldrig, visst är det så man säger?
Här är Tina, precis när jag hade kommit till stan. Det var varmt där, och jag var lite trött. Men jag fick ta en tupplur i den underbara bäddsoffan, sen var jag nöjd och glad!
Medelhavet, vid vilket vi solade! Lite försiktigt, i alla fall.
På väg upp till ett ställe som jag inte minns hur det stavas, men det uttalas "Kollin dy schattå". Så nu vet ni det.
Väl däruppe kunde vi se hela Nice, i princip. Det var lite disigt, men det gjorde inte så mycket. Typ längst bort där på kustremsan landade en massa plan titt som tätt.
Den här bilden har jag försökt redigera så att den skulle se ut ungefär som det faktiskt gjorde när vi stod där. Min lilla kompaktkamera har kanske inte den bästa färgåtergivningen i mannaminne. Men det var faktiskt så här mättade färger i verkligheten, om inte mer!
Sedan traskade vi nedåt igen. Jag njöt i fulla drag av galna koltrastar och blomdoft.
Vi utforskade gränder också. Det var skojigt! En del husväggar hade fönster som bara var påmålade, men det märktes bara om man kollade riktigt noga.
Vi åt en stor glasscoupe. De flesta som känner mig lär också veta att jag inte är nån glassentusiast, men den här slank ner, vill jag lova.
Sista kvällen gjorde vi zucchinisoppa till Tinas kursare, som hade varit på studiebesök under dagen. Tina skolkade för att vara med mig, det tyckte jag var fint av henne.
Och sist men inte minst fotograferade jag den här underbart fula griskoppen! Stackars liten.
Här är Tina, precis när jag hade kommit till stan. Det var varmt där, och jag var lite trött. Men jag fick ta en tupplur i den underbara bäddsoffan, sen var jag nöjd och glad!
Medelhavet, vid vilket vi solade! Lite försiktigt, i alla fall.
Väl däruppe kunde vi se hela Nice, i princip. Det var lite disigt, men det gjorde inte så mycket. Typ längst bort där på kustremsan landade en massa plan titt som tätt.
Den här bilden har jag försökt redigera så att den skulle se ut ungefär som det faktiskt gjorde när vi stod där. Min lilla kompaktkamera har kanske inte den bästa färgåtergivningen i mannaminne. Men det var faktiskt så här mättade färger i verkligheten, om inte mer!
Sedan traskade vi nedåt igen. Jag njöt i fulla drag av galna koltrastar och blomdoft.
Vi utforskade gränder också. Det var skojigt! En del husväggar hade fönster som bara var påmålade, men det märktes bara om man kollade riktigt noga.
Vi åt en stor glasscoupe. De flesta som känner mig lär också veta att jag inte är nån glassentusiast, men den här slank ner, vill jag lova.
Sista kvällen gjorde vi zucchinisoppa till Tinas kursare, som hade varit på studiebesök under dagen. Tina skolkade för att vara med mig, det tyckte jag var fint av henne.
Och sist men inte minst fotograferade jag den här underbart fula griskoppen! Stackars liten.
Jomen så att. Helt okej.
Seriös på bild? Jag? Vad tror du om mig, egentligen?
När jag fick se nacken i spegeln utbrast jag ett alldeles uppriktigt "Men! Gud vad gulligt!", för det var liksom det första som dök upp i huvudet. Sjukt gullig nacke. Det blev sådära uppvikt eftersom hon blåste med hårtork underifrån, och småfixade med plattång efteråt. Sen sa hon åt mig att spara ut, så blir det mer av en kort bob nästa gång jag klipper mig (eller, sa åt mig och sa åt mig, jag får väl göra som jag vill, men jag brukar göra det hon föreslår). Jag är peppad!